Göteborgsposten – 7 juli 1874, sida 1

Mrs Popley svarade jakande, och sir Windham steg ner i salongen. Olla var der och kom ifrigt emot honom. — Har hen vaknat? frågade hon. — Ja, och han har fått sin frukost. Han kommer sig fortare än jag väntat. Jag skall gifva er några föreskrifter rörande hans behandling. Hvad mig beträffar, måste jag i dag återvända till hufvudstaden. — Så snart? Är ni säker på, att han kan undvara er? — Fullkomligt. Min närvaro är behöflig i London, och jag vågar ej dröja längre. Se hur det snöar! Olla såg ut genom fönstret. Snön föll i täta flingor. — I morgon skall vägen uppför berget bli ofarbar, sade sir Windham. Jeg måste genast beställa skjuts. Min patient är utom all fara, och en god vård är allt hvad han behöfver. Läkaren skref några föreskrifter rörande den sjukes behandling och lemnade dem åt Olla. — Skulle någon allvarsam förändring till det värre inträffa, så tolegrafera till mig, sade han. Och skulle den skurkaktige Gower gifva er anledning till bekymmer, så låt mig äfven veta det. Under frukosten omtalade sir Windham för Olla Tressilians frågor rörande henne, och berättelsen derom frambragte en vacker rodnad på den unga flickans kinder. När sir Windham slutat sin måltid, var skjutsen färdig och han tog efsked och for. Under det Olla stod och såg efter den bortfarande vagnen, yttrade mrs Kipp, som befann sig i närheten: — Doktorn har kommit härifrån i sista minuten, miss Olla. Och det är lyckligt, att vi skaffat oss ett så stort förråd af matveror. Vi skola nog komma att behöfva dem, Och om mr Gower är på väg hit, tillade hon, måste han komma före middagen. Se huru det snöar! Vi skola bli insnöade.