Göteborgsposten – 30 juni 1874, sida 2

Frän Utlandet. Alla tidningar och bref från Frankrike äro eniga i sina skildringar af den bonapartiska propagandans framsteg inom landet och partiets ifriga stämplingar samt verksamhet för sitt syfte. Ett blaud propagandans mest begagnade medel var utdelningen at fotografier af prins Louis Napoleon i Woolwich; och. rageringen her slutligen måst inskrida samt förbjudit all vidare sådan utdelning. Bonapartistehefen Rouher och äfven andra deputerade hafva vändt sig till inrikesministern Fourtou för stt få förbudet uppbäfdt, men han har ej kunnat förmås att ingå derpå, under föregifvande att det skulle väcka för stor skandal. Naturligtvis kommer dock porträttspridningen att fortgå, ehuru större försigtighet måste iakttagas. Ett annat af propagandans medel är broschyrorna, med hvilka landet tör närvarande alldeles öfversvämmas, utan att myndigheterna ännu företagit något deremot. En af dessa flygskrifter, som är försedd med illustrationer, förtäljer den kejsorlige prinsens stordåd. Hans födelse, hans dop, truppernas återkomst från Itslien hvarvid Napoleon III satte sin son på sin häst, den fest för arbetarebarnen som prinsen gaf i Tuilerieträdgården, den unges utnämning till korporal, hans första nattvard, hans deltagande i 1867 års utställning dervid fadern öfverlemnade till honom en medalj, hans uppträdande i sista kriget, hans faders död hvarvid han nedföll invid bädden för att på latin läsa Fader Vår, hans fars likvagn som han följde under djup sorg, hans studier i Woolwieh och till sist den hyllning som egnades honom i Chiselhurst d. 13 aug. 1873 — allt detta skildras i lifliga särger. De öfriga broschyrerna äro af samma skrot och korn, men bonapartisterna känna såväl allmogens som arbetsklassens föreställningssätt och förstå konsten att bjuda dem på sådant, som smakar dem. Fastän tillvaron af en hel del bonapartiska komitåer och föreningar nu är bevisad, har likväl icke någon enda häktning egt rum. En korresp. vill veta, att den bonapartiske deputeraden och forne prefekten Louvet öppet yttrat: Fastän man upptäckt vårt tillvägagående, skola vi likväl tortfara med upprättandet af komitöer. Vi ha makten i våra händer. Kejsardömet är så godt eom grundadt, och ve dem gom visat sig fientliga emot detsamma! Det ligger en vies sanning häri, då man betänker, att t. ex. bland 91 prefekter, som finnas, 40 tillhöra den bonapartiska sidan, likasom äfven talrika bonapartister finnas bland underprefekterna och generalsekreterarne, hvilka embetsmän som bekant utöfva stort inflytande på valens gång och den allmänna meningens riktning i landet. Siecle anför såsom med skäl anmärkningavärdt, att af 273 utnämningar af underprofekter och generalsekreterare, som egt rum sedan d. 24 maj 1873, äro 143 sådana, som återinsatt bonapartister i ombetet. Om man härtill lägger namnen på alla dem af kejsardömets embetsmän, som sutit qvar vid sina befattningar eller i dem åter insats före den 24 maj, så ekall man utan svårighet inse, huru partiet vid de politiska valen har ett starkt och säkert stöd i embetsoch tjonstemännen. Ett telegram berättar, att husvisitationer egt rum å bonapartisttidningen Å)Ordress och Corresp. Mansarts redaktionsbyråer samt hos andra kända bonapartister. Anledningen härtill bar väl varit en bonapartisk korresp., som afsändts från Paris till en mängd landsortetidvingar och i hvilken det efter ett lifligt försvar af Napoleon III:s statsstreck 1852 yttras bl. a. följande, som onekligen är ganska anmärkningsvärdt genom sin oböljda djerfhet och, erkännom det, äfven delviea sanning: Om nationalförsamlingen icke vill vädja till folket, om han icke vill skiljas åt och om hon icke vill grundlagstifta, derför att hon endast bar majoriteter om en röst, hvad måste man då taga sig till? Ar icke marskalken ordningens siste vaktpqst, hvilken gifvits oss af Försynen för att besvärja vi olyckor. b