Göteborgsposten – 25 juni 1874, sida 2

Ac— — — — — —— —k bland Cheviotbergen och tillhör er. Det är blott ett jagtslott, och den lilla jord som tillhör det är blott en betesmark för får. Den egendomen är så ofruktbar, att mr Gower aldrig har talat om den. Jag vågar påstå, att hav glömt sjelfva tillvaron af ett sådant ställe. — Han torde ej ens veta, att jag eger det, sade Olla i det hennes lilla ansigte plötsligt ljusnade. Vi resa till Bleak Top, vän Popley. Det är afgjordt. Oeh nu vill jag, att ni skoffar reda på en af de bästa kirurger i London åt mig. En af de bästa är fir Windham Winn. Gå efter honom Popley, och om han är i staden, så bed honom följa er tillbaka hit. Säg att det är ett sjukdomsfall, som fordrar ögonblicklig behandling. Popley oflägsnade sig för att uträtta ärendet, och Olla återvände till Tressilians sida. Han öppnade sina ögon, då hon närmade sig, smålog och räckte ut handen emot henne. — Känner ni er sämre, Jasper? frågade flickan. — Något, everade Tressilian med svag röst. Mitt sår pinar mig förskräekligt, och bullret — bullret skär mina nerver. Det är rysligt! — Ni skall ej behöfra uthärda sådana plågor länge, Jasper, sade Olla, i det hon gjorde våld på sig för att hålla tillbaka sina tårar. Håll modet uppe. Jag skall föra er uppåt norden, till en lugn oeh tyst trakt. Der skall vi trifvae väl, Jasper. Jag bar ekiokat efter den store läkaren, sir Windham Winn. Han skall bota er. Tressilian tryekte hennes lilla hand i sin och tillslöt åter ögenen. En timme förflöt sålunda. Tiden giek långsamt för den otåliga lilla Olla, ohuru hon studerade hvarje drag i sin ekyddelings vackra ansigte och kände på bavs puls och då och då lyesnade till hans andedrägt. Omkring klockan tio inträdde den ryktbare läkaron eah kirurgen, sir Windham Winn i sällskap med Popley.