Göteborgsposten – 25 juni 1874, sida 2

22 Å3 5 — banda ve Fernampmartiden U0 äwmeit antal porterbyteljar, 8 ock koskerdriöka, marrr, eibakrer Mm. . —T Från pantlänaren P. M. Nilssen Sekmidsf. i huset b:r 37 vid Breda vägen bar jemväl genom inbrott natten mellan d. 17 och 18 d:s tillgripiu 2:ne st, uilfrereylinderar, 4 släta guldringar, 1 större gulåring med nten, samt en mängd diverse guldoch ellfverberlocker ete Med anledning af dessa somälnisger ha åtskilliga efterspaningar gjorts, hvilka slutligen ledt derbän, att såsom misstärkta att ha föröfvat samtliga dessa tillgrepp blifvit anhällos yaglingarna Herman Juliua Jacobsson och Carl Wilhelm Isakson, hvilka, efter åtskilliga med dem adatalda förhör, dervid Isakson med ihärdighet förnekat ell delaktighet i brotten, bvilka deremot erkänts af Jacobsson, alutligen vidgingo ain brottzlighet och någorlunda sammanstämmande afgåtvo berättelser derom . De hade sålunda d. 14 d:s gått framåt Torggatan och varseblifvit att hr Selliog med sällskap gått ut, hvarvid de genast öfverenskommit att bryta sig in i butiken. Detta hade Isacksson äfven gjort med tillbielp af en krökt spik. Uppe på Otterhälleberget hade de uppbrutit den från butiken medhafda penninglådan samt delat penningarne. Sedan de derefter pppebållis sig å exercisheden till nattens inbrott bade de beredt sig tillträde till jernvägstrådgården, genom att klättra ötver dit hörande plank vid Skeppsbron, och sedan med samma spik brutit upp vattenbutikens dörr, tillgripit ofvannåmde dryckesvaror, hvaraf en del blifvit förtarda på stället. Natten derefter bade de åuyo besökt hr Holmgrens vattenbutik och beredt sig intråde genom att med en sten sönde:slå ået nya ditsatta hanglåset. Då hade de äfven först häållit kalas på der anträffade läckerheter samt sedermera medtagande resten smugit sig derifrån. Sedan de sedermera uppebällit sig å Masthuggebergen hade de genom en bakgård till pantlånaren Smidts bebodda lägenhet skaffat sig inträde och tillgripit de från nämde person omnämda guldoch silfverpjenerne. Isaksson hade dervid tagit nipperna och Jakobsson klockorna. Bakom hr Ahmanssons i Majornas 3:dje rote belägna reparebana hade de sedermera gömt dessa dyrbarheter. På förmiddagen derpå pantsatte Jakobsson det ena uret å Majornas pantiåneinrättniog och något senare hos pantlånerskan Nätt vid Jerntorget det andra. Under tiden stod Isaksson utanför på lur. Inne hos pantlånerskan anhölls då Jakebsson, hvilket observerats af Isaksson, som då skyndsamt tagit flykten till sitt hem och undangömt sin portmonnå, innehållande de för tjufgodset erhållna penningarne. De bakom reparebanan gömda guldoch silfvernipporna ha återfunnits och blifvit till egaren återlemnade. Jakobsson, som är född 1858 och boende i Maj:s 1:ste rote, har icke förut varit dömd för brott, hvaremot Isaksson, född år 1857, har såsom minderårig 3:ne särskilda gänger blifvit för stölder agad i sitt hem. De båda inbrottstjufvarna blefvo nu vid tisdagens polisförhör införpassade till cellfangelset och målet remitteradt till rådbusrätten. Från Stockholm. Barnamord. I ,,Dagens Nyheter för i tisdags läses följande upprörande skildring. 1 lördags försiggick å Norra läuscellfangelset en något öfver 9 timmar lång ransskning med förut af oss omtalade båtsmannen Åhlberg och hans hustru Katarina Elisabet, häktade och tilltalade för att ha afdagatagit ej Hgtän 8 stycken af sina barn i deras spådaste alder. Maanen Åhlberg undergick först förbör. Han bedyrade sin oskuld och det är anledning att antaga, det han ej varit delaktig i de hemska brotten. Han sade sig dock ofta ba misstänkt, att hustrun på något sätt gjorde af med barnen. De voro nemligen alla friska vid födelsen, men afledo det ena efter det andra inom kort. Han hade en gång sagt till hustrun: adu måtte väl aldrig ge barnen ia något, efter de dö så snart, hvarpå hustrun svarat med en förfrågan om ban vore tokig. Hustru Åhlberg förekallades derefter. Det är en medelstor qvinna, magerlagd, med brunt hår, låg panna, rak näsa och utstående mun. Hon ingick i äktenskap med Åhlberg 1862 oeh har med honom haft 9 barn, hvilka aflidit, aatingen samma dag som deras dop skedde eller också någon dag derefter, utom en gosse, hvilken ännu lefver och är 11 år gammal. : Hustrun Åhlberg förnekade på det bestämdaste att ha afdagatagit sju af barnen. Det åttonde deremot, en goase, hvilken föddes nästlidne mars måäuad, erkände bon sig ha beröfvat lifvet genom qvafning samma dag det blifvit döpt. Orsaken till denna handliog uppgaf bon dels vara den, att den onde förledt henne, dels att hon var så sjuk och svag, att hon trodde sig skola dö, hvarför hon mördade gossen, för att få honom med sig i grafven. Barnmorskan Emma Lindgren var närvarande vid ransakningen såsom vittne. Hon hade biträdt hustru. Ahlberg, vid de flesta af hennes förlossningar. Hon berättade, att alla barnen vid födelser varit friska. Når de icke desto mindre ganska hastigt dogo, började hon fatta misstankar, att det icke mod rätt till. Hon trodde för sin del, att hustra hlberg genom svält afdagatagit barnen, emedan kon oita vägrade dem att få di. Ett par ardra vittnen hördes dessutom. De hade egentligen ingenting i saken att upplysa. De uttryckte den meningen, att mannen Ånlberg visserligen ej deltegit i morden, men att han afvetat dem. Orsaken hverför bustru Åhlberg erkände sig ha mördat det första barnet sade hon vara den, att en röst i drömmen under en natt tillsagt benne att göra det. Under he!a ransakningen sökte bon genom bysterisk gråt, våldsamma rörelser och knäfall låta domstolen och åbörarne komma på den tanken, att bon ej var vid sina sinnens fulla bruk. Man såg dock alltför väl, att allt var speladt. Före sitt giftermål hade hustru Åhblberg haft två oäkta barn, hvilka äfven afledo i sin spädaste ålder. Det är alla skäl att antaga, att hon dödat äfven dem. Denra qvinna skulle sålunda ha bragt ej mindre än tio sina egna barn om lifvet. Man tror, att girighet drifvit henne till dessa brott. Hon har ständigt visat sig mycket srål och arbetsam ända till ytterlighet. Målet uoppskota på tre veckor. Makarne Åhlberg äterjördes till häktet, — Badgäster i Marstrand. (Forte. fr. n:r 137.) Prostinnan C. E. Andersson, fru T. Arklöf, enkeTDAJ-—