Göteborgsposten – 23 juni 1874, sida 1

1874 års Riksdags beslut. (Forts. och slut fr. v:r 136.) Statsverkets inkomster beräknade riksdagen till inalles 64.775,000 kr., deraf de ordinarie till 25,135,000 och bevillningarne till 39,640,000 kr. Jemte sia anmälan om denna beräkning har riksdagen arhållit att K. M:t måtte utfärda en författning, hvarigenom egare af kronoskattehemman och lägenheter, berustade säterier och stadejord af kronoskattenatur måtte förklaras berättigade att, utan särskild lösen, för framtiden, i likhet med egare af annan jord i allmänhet fritt disponera öfver den å deras jord växande ekskog at hvad beskaffenhet som helst äfvensom öfver masteoch storverksträd. Statsutgifterna hade, som ordföranden i statsutekottet betonade, riksdagen minskat med 5 millioner mot hvad K. M:t i sin proposition föreslagit. Detta är onekligen en väsentlig förändring i sak, men hvad angår den formella uppställningen af statsregleringen, så kan man svårligen finna att den statsutskottet gjort har något företräde framför den af K. M:t framlagda, som hrr stateutskoctsledamöter vid riksdagens början tyckte sig fiona så dunkel, att de läto anordna en annan, hvilken likväl egentligen blott skilde sig från K. M:ts deruti, att denna presenterade sig in folio, då K, M:ts nöjde sig med qvartformat. Utgifterna under de särskilda hufvudtitlarne för 1875 upptogos till 62,600,798: 20 och till jornvägsbyggnader 9,285,000 kr. eller ivalles 71,885,798: 20. Upp låningen beräknades i sammandraget af etatsregleringen vid 1874 års riksdag till 14,000,000 kr., motsvarande ena del af anslagen till statens jernvägsbyggnader. Samtiden (N:o 24 d. 13 juni) innehåller en öfversigt öfver den nya statsregleringenoch beräknar. dervid statens verkliga utgifter till en summa at 89,740,000 kr., men kommer till det slutliga resultat, att staten, oaktadt do stegrade utgifterna, på de sista två decennierna sedan stambanorna börjat anläggas förkofrat sin förmögenhet med 30 millioner kr. Hurn vid bestämmande af utgifterna under de särskilda hufvudtitlarne riksdagen afgjorde om den eller den posten vore för vidlyftigt att här ånyo upprepa helst de, som närmast äro i sar ken intresserade, säkerligen för längesedan tagit del af besluten. Ett och annat vilja vi blott i minnet återkalla. Den första hufvudtiteln, hofoch stallstaterna, fastställdes till lika belopp som vid förra riksdagen och sjelfve hr Jöns Pehrsson uppgaf till och med, för första gången, försöket att i Andra kammaren anställa en votering, anmärkande med ett visst vemod den förändring i tänkesättet, som sedan förra riksdagen egt rum inom kammaren, Hvad han tyckte beklagansvärdt torde för alla sansade personer tvärtom förefalla såsom ett ganska godt tecken, ett bevis på tilltagande klokbet och politisk takt. Andra hufvudtiteln, anslagen till justitiedepartementet, fick sitt butvudsakliga intresse af striden om dyrtilläggen för tjenstemännen, hvilken man förmodade här skulle i principen utkämpas. Inom statsutskottet kom man först öfverens om att tillstyrka en sådan blott för ett af 1 åren (förmodligen af fruktan hos Första kammarens ledamöter för att annars få allt dyrtidstillägg underkastadt den gemensamma omröstningens lottspel), men hvilketdera var svårt att bestämma. Ätt 1875 vann pluralitet torde mycket berott på att man ansåg riksdagen då mindre kunna bevilja ett dyrtidstillägg, som ju måste gälla nuvarande ögonblick och ej framtiden, än principielt medgifva löneförbättring för längre tid. Men man torde just genom voteringarne om dessa dyrtidstillägg ha kommit underfand med hur litet riksdagen i sin I helhet låter leda sig af några bestämda prinoiper. Den förändrade organisationen af atatsdepartementens kanslierpeditioner fann riksdagen gå i en riktning, som otvifvelaktigt är den rätia, men ville icke nu ingå i definitiv pröfoing af aflöningestaten, då reglering af öl rige civila tjonstomäns löner förekommer vid nästa riksdag. Debatten om tredje hufvudtiteln, anslagen 7 till utrikesdepartementet, beredde i Andra kam maren h. erc. utrikesministern en glänsande seger, då ban erhöll hela det begärda belop pet till ministerstaten utan att såsom tilltäl ligt anslag till öfvergående utgifter uppförde 40,200 kronor, hvilket statsutskottet nu son vid föregående riksdagar proponerat. Fjerd bufvudtitoln, anslagen till landtföravarsde partomentet, företedde denna gång ingentin mera märkligt, om icke det, att rikedage tyckte, att för underlättande af värfvade ar måens rekrytering icke erfordrades den be gärda summan, något som erfarenheten det emot allt mer lägger i dsgen samt att riks En anse nare nr RR — — 1 917602 4 0. 14 TT T ae