Göteborgsposten – 22 juni 1874, sida 1

Försök till förgiftning. Från Salatrakten omtalas ett försök till förgiftning af en bel familj. Flera arbetarefamiljer bo i samma hus med samma forstuga; och en passar en gumma på då grannfamiljen kokar springer in och smyger något i kaffepannan, hvars innehåll en stund derefter utdelas till 5 å 6 personer, af hvilka 2:ne barn snart derefter angripas af starka kräkningar, och snart nog äfven de äldre personerna, alla fruntimmer. Kaffepannan sköljes och nytt kaffe påsättes, utan att undersökning af återstoden i första kokningen. göres. Emellertid kommer en granne in, uppsöker sumpen och ur denna framletar hon några hvita korn, hvilka tillvaratagas och öfverlemnas till länsman Andersson. Genom undersökning befunnos dessa korn vara arsenik, af hvilken vara den förut omnämnda gumman efter skedd kroppsvisitation befans innehafra en hel del förvarad i en särskildt i yllekoftan dertill förfärdigad ficka. Ofvanstående läses i tidn. Upeala, som dock, eget nog, intet har att meddela om de åtgärder som vidtagits för att till välförtjent straff befordra giftblanderskan. Hemskt fynd. Under arbetet å Helsingborg—Hessleholms-jernbanan har vid Öraholms (Piltahusen), 30 fot från allmänna landevägen och 100 fot från en torpbyggnad tillhörig Kajsa Brandt, påträffats lemningar af ett på ryggen liggande menniskoskelett. Båväl frånvaron af alla spår af kläder som den långt framskridna förmultningsprocess, skelettlemningarne undergått, ger anledning till antagandet att de legat i jorden omkring 20 är. På högra tinningdenet fanns ett aflängt hål om nära två tum samt å hutvudets öfra del tvenne mindre hål. Skelettet, som påträffades på ungefär en sote djup, förvaras nu å Finja kyrkogård. Länsstyrelsen har, med anledning af den rapport vederbörande kronolänsman ingifvit om fyndet, anbefalt anställande at vidare undersökning. Antagligt är att ett mord här föröfvats; detta antagande hemtar stöd icke endast af tillvaron af hål ä4 akelettets hufvudskål, men ock af den omständighet att illa kända personer i en lång följd af år — som det antages, i sekler — haft sitt tillhåll i närheten. En mordbrandsanläggning bar i tie dage upptäckts i mjölnaren Modins gård i hörnet af Köpmangatan och norra Staketgatan i Gefle. Upptäckten gjordes af gårdsegarens broder, en snickare, som skulle hemta virke från ett skjul och der fann en halmsudd till en del förbränd jemte några kolnade brädstumpar. Elden, som tycktes vara ganska väl anlagd, har troligen genom brist på drag blifvit undertryckt. Det antända virket lär dessutom ej varit riktigt torrt. Någon ledning till upptäckande af den eller dem, som gjort den brottsliga anläggningen, finns ej vidare, än att man erinrar sig, det några karlar, som i lördags afton stått samtalande på gatan utanför den nämda gården, fält hotande uttryck om att -tända på, derföre att myndigheterna böllo bränvinsförsäljningsställena stängda. Skogseldar höra till ordningen för dagen i Norge, akrifves det derifrån, och den rasande akogselden i Hurum antager en förfärande utsträckning samt anses för den största, man på länge haft. Från Horten bar manskap från öfningsskeppet Desideria måst dit afgå, för att med yxor hugga breda gator i skogarne omkring brandstället. Elden och röken ha varit så starka, att de tillochmed syntes i Tönsberg och Fredrikstad. Det hela erinrar nästan om de af beskrifningar kända skogsenldarne i Amerika. Skådespelaren Fredrikson skulle ilördags sför företa gången uppträda hos Äbmanska sällskapet på Klingenbergs teater vid Kristiania som Henry 8:t John i Seribes komedi ÅEttäglas vatten. Konferensrådet C. N. David, hvars död telegrafen redan omtalat från Köpenhamn, hade under sin lefnadsbana utöfvat ett betydande inflytande på de danska förhållandena. Född i Köpenhamn 1793, företog han efter några förberedande examina vid universitetet från 1815 till 1818 resor i utlandet och studerade under 1822 och 1823 i Göttingen, der han tog den filosofiska doktorsgraden. Han hade egnat sig åt den då unga vetenskapen statsekonomi, Joch han höll efter sin hemkomst statsekonomiska föreläsningar vid universitetet, der han är 1830 anstäldes som extraordinarie professor; samtidigt hade han, som redan långt förut sysselsatt sig med skönlitterära arbeten, varit en af de mest kända och inflytelserika drawatorgerna, medan han äfven utgat Statsekonomiskt Arkiv. Franska revolutionen, som öfverallt väckte nationernas fribetsbegär till lif, utöfvade sitt inflytande ätven på David, och redan 1831 utgaf han en afbandling om de preussiska provineialstädernas väsen, liksom han polemiserade om de bebådade danska rådgifvande ständerna. Han atälde sig främst i