Göteborgsposten – 19 juni 1874, sida 2

befallning om cadlendet af sin ridhäst och kläda sig för färden. Omkring tjugo minuter rtenare red han bort för att uträtta uppdraget. Han hade knappt försvunnit utom parkportarne, förr än en rädd knackning hördes på dörren till biblioteket, der sir Årthur ännu ver qvar, och Cressy, Blanche Irbys kammarjungfru, inträdde i rummet. — Ursäkta mig, sir Arthur, bad hon. Men miss Blanche önskar att genast få se er i sitt rum. Sir Arthur glömde i ögonblicket hela sin förlust. — Är — är hon sjuk? frågade han i det han blef helt blek. — Nej, sir Arthur; hon har någonting vigtigt att säga er, bad hon mig helsa. Hon mår ej rätt väl, men är ej sjuk heller. — Jag skall genast gå till henne, förklarade baronoten. Cressy lemnade rummet, sir Arthur skyndade att låsa till skåpet och steg upp till de rum, Blanche bebodde. Sir Arthur knackade på dörren till Blanches hvardagsrum, och hans myndling bad honom genast inträda. Det låg ett uttryck af sorg i den låga, ljufva stämman, som genast frapperade honom. Han öppnade dörren och steg ia. i Det rum, hvari ban inträdde, var stort och fyrkantigt — ett af de ljusaste, vormasto och behagligaste rum mar kunde önska sig. På en chaise-longue nära kaminen befann sig Blanche i halfliggande ställning. Hon reste sig upp vid sir Ar: thurs inträde och gick emot honom med darrande steg. Hon såg blek och illamående ut, och i hennes stora grå ögon låg ett sällsamt, förskrämdt uttryck. Sir Arthur blef bestört, orolig öfver hennes utseende! (Forts.) iv