Göteborgsposten – 18 juni 1874, sida 2

kunde qvarstanna till följande deg, isynnerhet som Tressilian började blifva medtagen af ansträngning och den långvariga själsspänning, hvari han befunnit sig, samt behöfde hvila. Olla valde ett lugnt fomiljehotell vid Rue Castiglione, blott några hus från Rue Rivoli och följaktligen helt nära Tuilerieträdgården. De foro till hotellet, fingo rum och togo dessa i besittning med en känsla of lugn och trygghet. Detta hotell tycktes verkligen vara det bästa de kunde ha valt för att få vara i fred, ty det var föga besökt af rikare eller mer fashionabla engelska turister. : Mr Gower skulle aldrig ha trott sin myndling om ett vara tillräckligt slug för att välja ett sådant logis, och hvilka utvägar han än vidtagit för att finna henne på de större hotellerna, hade han belt och hållet förbisett detta. Det var i verkligheten en tillflyktsort för flyktingar af alla nationer. En lång melankolisk polack, som de öfriga hyresgästerna ansågo för en landsflyktig polsk furste, vandrade dyster och högtidlig genom korridorerna eller satt stum vid middagsmåltiderna, de enda måltider som byresgästerna intogo gemensamt. En rysk adelsman med högljudd stämma och bullersam till sitt sätt; en rysk rprinsessa, med gång som en dansös och ett ansigte likt en engelsk äfventyrerskas; några franska ungkarlar; några rlandaflyktiga engelsmän, landsflyktiga på grund sf skuld sådana voro jemte några andra de personer, som bebodde detta hotell, . Och här qvarstannade Olla och Guy Treseilian med sina tjenare i ungefär ett dygn, hvarefter de afreste till England öfver Calais och Dower. De anlände till Calais straxt efter ett på eftermiddagen, hade en bebaglig om ock något blåsig resa öfver kanalen och hunno fram till Dover klockan helf fyra på eftermiddageu: Resan till London skedde med enälltåg från Dower. Mörkret hade längesedan inbrutit med regn och blåst, då 3. U HH