Göteborgsposten – 18 juni 1874, sida 2

alforsemliogon å vonstra oenterus vägnar, medan man deri ville se ett försök att trygga epubliken mot bonapartisternas angrepp. Enligt hvad telegram angifvit, har äfven rån högerns sida inbragts ett författningsförlag, hvilket återupptsgit Broglies utkast till örsattning och framlagts för att bilda en motigt mot venstra centerns. Vi afvakta med tålighet detta motförslags öde. Fastän det icke bekräftat sig, att Engands regering vill utlemna Rochefort och le andra förbrytare, som flyktat från Nya Caedonien, är det likväl onekligt att, i afseende vå bedömandet af detta slags insurgenter, ett omslag visar sig inom den allmänna meningen England. Engelemännen hafva med rätta varit stolta öfver, att politiska flyktingar funno en säker tillflyktsort i deras land; men de irefvo efter band detta system alltför långt, och man har tillochmod upplefvat, att de skyddade mördare, då det var ett krönt hufvud och icke en vanlig dödlig, hvars lif man ville komma ät. Det är kommunen i Paris, som framkallat den reaktion, till hvilken tecken nu börja att viea sig; engelsmännen vilja icke längre gå in på, att mördare och mordbrännare ställas lika med politiska martyrer. Det liberala bladet Daily Telegraphskrifver t: ex.: Om man får döma af det manifest, som Rochefort utfärdat under sitt vistande i Newyork, drifves han af ett brinnande hat och en sjuklig hämnd-känsla mot samfundet. Ex-redaktören af la Lanterne borde likväl ha allt skäl att känna sig tacksam för, att han ännu befinner sig bland de lefvandes antal; ty ban är vida brottsligare, än många af dem som skjutits på Satoryplatsen. Han var hvarken fanatisk som Rossel elier vansinnig som så många andra, och han har ej ens som Dombrowski genom personligt mod försonat sitt skamliga handlingssätt: det var endast hans litterära rykte, som förmådde regeringen att hysa någon misskund med honom. Det oaktadt har Rochefort hvarken blifvit klokare eller förståndigare, utan vänder tillbaka till Europa ursinnigt förbittrad på t ordningens sak; han äångrar intet af, hvad Kommunen gjorde; det olycksaliga opproret, som var skulden till så många olyckor, satte en fläck på den franska patriotismen och kanske för lång tid fördröjt upprättandet a fria institutioner, var i hans ögon blott ett naturligt utbrott af ett berättigadt missnöje, ett nödvändigt stej hän mot den folkliga republiken. De stränga straff, som drabbade Kommunisterna, väckte någon medkänsla för dem; men det språk, som Rochefort för, skall utplåna hvarje spår af deltagande och gifva dem rätt, hvilka likasom Thiers betrakta detta parti som en oförsonlig fiende till sambällsordningen. Det är märkligt att tänka sig, att Rochefort skall efter sin återkomst tili Europa åter bli en betydande person, som från Geneve, Bryssel eller London utfärdar manifest för att krossa sitt lands regering. Han bebådar i det manifest, som han utfärdat i Newyork, att marskalk Mac Mahons regering endast skall bli af kort varaktighet, att nationalförsamlingens upplösning är nära och att de nya valen skola Jeda till den åefinitiva republiken. Ordet definitiv gör för öfrigt här ett egendomligt intryck, emedan det just är män af Rocheforts kaliber, som lägga hinder, Xl vägen för åstadkommandet af en varaktig republik. Den franske folktribunen bar på sin resa genom den stora amerikanska republiken kunnat se, att egendomen aktas der i landet, att lagarne åtlydas, att alla pligtskyligt erkänna regeringen och att de socialistiska principerna äro der okända(?). Paris demokrater skola göra klokt i att deraf hemta lärdom. Olyckan är just den, att den republikanska regeringsformen kunde komma sådane män som Rochefort och Cluseret till att flyta ofvanpå i Frankrike, och eftersom de hvarken lärt eller glömtnågot under sin landsflykt, blifva de just derigenom redskap för en helt annan sak. Bourgoings och andre bonapartisters seger har uppenbarligen mindre sia grund i en dynastisk tillgifvenhet för den napoleonska slägten, än i den skräck som kommunisterna ingifra. Å andra sidan har allmänheten icke glömt, att Frankrike hade under kejsardömet en regering, som uppeholl ordningen, och att det icke då var rd för att se sig regeras af förrymda galerslafvar. Vid ett fyllnadsval till parlamentsledamot för Wigton bar den konservative Mark John Stewart valts med 8 rösters öfvervigt. Platsen har förut valt liberala representanter. Engeloska regeringen har utnämnt Seaton vid sundbetsnämnden i London och beskickningsläkaren i Konstantinopel, Dickson, till representanter för England på kolerakongressen i Wien. Af Forster väntas ett nytt biografiskt verk, hvilket skall omhandla Swift; och skall han härtill hafva samlat värderika materialier, deribland flera hittills outgifna bref af humoristen. Usterrikes rikekrigsminister, baron v. Kubn, har efter derom framställd upprepad begäran erhållit afsked från sin befattning, hvilken i stället anförtrots åt generalen vid kavalleriet baron Koller. Tyskland är för närvarande mötenas land. Så finnes landtbrukemöte med utställning i Bremen, och var den senare besökt förliden söndag af mer än 28,000 personer I Köln förhandlar nu ett möte at ombud för Tyeka Föreningen för Rhenprovinsen?. Mötet hars såsom föreningens syftemäl antagit vatt mötet skall gentemot ultramontanernas och aocial-demokraternas sträfvanden verks för utbredningen af frisinnadt tyskt sinnelag Ett förslag om att man skulle sluta sig til den nationalliberala föreningen i Berlin förka stades. Inom Hollands andra kammare ha regeringen nu framlagt sin finansberättelse, a hvilken framgår, att den holländska brister för 1874 utgör 3!(; millioner; densamma skal betäckas genom utfärdandet af skatteobliga tioner. Hvad kolonialbudgeten beträffar, ha det atchinesiska kriget redan kostat omkring