Göteborgsposten – 18 juni 1874, sida 2

varm. Vanligen var han klädd i särskinnspels och hade som oftast äfven pelssodrade etöflar. När termometern i Sverige är under noll, blåser det sällan bårdt, och man lider mindre af kölden der, än jag erinräde mig vara förhållandet, när jag som ung reste i Amerika och qvicksilfret stod under fryspunkten. Mitt sällskap i slädan var en kapten, som talade engelska och gaf oss många upplysningar om landet. Hans samtal med skjutsbönderna, som i allmänhet voro meddelsamma och godmodiga, roade oss mycket och gaf oss ett godt begrepp om deras lynne och karakter. Första aftonen af vår resa anlände vi till Norrköping, som sades vara belägen i en fruktbar och vacker trakt, hvilken dock nu låg insvept i sin hvita vinterdrägt af enö. Staden var till sitt omfång ej obetydlig, och vi blefvo således beqvämt inlogerade. På aftonen presenterade oas vår reskamrat, den svenske kaptenen, för en af sina vänner, hvilken inbjöd oss till en bal, som skulle ega rum samma afton. Vi afslogo dock inbjudningen på grund af våra resdrägter; men han försäkrade, att då vi presenterades som resande, skulle ej någon hänsyn tagas till den drägt, i hvilken vi uppträdde, och jag tillstår att jag gaf med mig utan mycket öfvertalande. Sällskapet bestod af ungefär 150 damer och herrar, för hvilka vi presenterades som amerikanska resande, och af bvilka vi blefvo på det hjertligaste mottsgna. Det blef oss snart tydligt, att ej många af våra landsmän uppträdt här före oss, och vi blefvo flitigt tillfrågade om vårt land och dess klimat. Man tillsporde oss, om vi bade snö och om det icke var rågot besynnerligt för vss att åka i släda. De tycktes hafva den föreställningen, att vårt klimat var tropiskt, liksom i Mexico eller Vestindien. Uppmanad att dansa, blef jag presenterad för en ung dam, om ungefär 18 års ålder, som var guvernant hos en adelsman och talade flytande franska, och som jag haft en grundlig undervisning i detta språk, hade jag ingen svårighet att underhålla en konversation med min dam. Hon var både vacker och intelligent, och jag hade mycket nöje af hennes frågor om amerikanska förhållanden, seder och bruk. Hon gaf för öfrigt tillkänna sina tvifvel om att jag var amerikanare; hon mente, att jag måste vara en engelemar, efter jag var så blond. Deremot trodde hon. att mina reskamrat, Richards, som var temligen mörk, kunde vara en amerikanare. Jag frågade henne då, om hon sett någon amerikanare förr. Efter någon tvekan svarade hon, att bon en gång sett en från ett skepp, som strandat på kusten, passera igenom staden, men denne, hvilken man sagt vara skeppskock, hade varit nästan alldeles svart. Jag skrattade bjertligt häråt och upplyste henne, att det måtte ha varit en neger, emedan sådana vanligen användas till kockar på amerikanska fartyg. Vi blefvo emellertid mycket goda vänner, och jag dansade med henne tre gånger under aftonene lopp. Under mina senare år har jag alltid med stort nöje erinrat mig denna bal i Norrköping. Att så litet på den tid, om hvilken jag skrifver, var kändt i norra Europa om Amerika, förvånar mig ej. Vår nationella sjelfständighet hade blifvit erkänd först ett trettiotal af år tidigare, och det är i verkligheten förat efter det vår styrka och våra resurser vid urdertryckandet af rebellionen i Södern blifvit kända, som Europas nationer lärt att rätt uppskatta Amerika. Vi fortsatte följande dag vår resa till Stockholm, konungens residensplats, och tillbragte der en vecka för att bese k. palatset samt lustslotten Haga och Drottningholm, till hvilket senare vi färdades öfver den tillfrusna Mälaren, på hvars öar Stockholm är avlagd och derigenom fått en likhet med Venedig. Efter att hafva besett åtskilligt annat at intresse, gjorde vi våra törberedelser för en resa till Upsala och Dannemora grufvor, som jag mycket längtade efter att få se, emedan jag aldrig förr sett några grufvor. Upsala, som är beläget ungefär 40 mil från Stockbolm, är säte för on orkebiskop. fom är svenska kyrkans primas. Katedralen är en gammal vördnadsvärd byggnad med många monumenter af bland andra Gustaf Wasa och Linns. Här är också Sveriges största universitet, grundadt 1447, med 40 professorer och 250 studenter. I biblioteket, som har öfver 100,000 volymer, finnas många rara arbeten och manuskripter, hvaribland särskildt må nämuas Codex argenteus, en öfversättning af Mathei evangelium på götiska. språket af biskop Ulphilas i slutet af sjerde århundradet. Här är äfven Linnss botaniska trädgård och orangeri; men som det var vinter gjorde vi ett besök endast i det senare, hvarest fanns en mångtald af träd och dlommor från olika klimater. Orangeriet var indeladt i tro rum med olika temperatur, från 400 i det första till Å 809 i det innerst belägna, i hvilket satt en vacker pappegoja, kallad Cockatoo, som tilltalade alla som närmade sig, och sades vara 80 år gammal, Ombytet af temperatur från — 809 i vexthuset till — 20? i fria luften verkade på oss så våldsamt att vi för en stund endast med största svårighet kunde andas. Efter att hafva aflomnat introduktionsbref till mågra af yrnsaannrarnmI aflada dacaa hAII