Göteborgsposten – 18 juni 1874, sida 1

ende lagbrytare. Af det anfallande partiet hade blott fem blifvit dödede och sju eårade: De öfvorlefvande lagbrytarne blefvo vederbörligen fängslade, och anföraren för truppen vände derefter sin uppmärksamhet mot det lilla parti af engelska fångar, som han förut bemärkt. — Kvem är vi? frågade han Tressilian. Hvad har ni gjort här? Vi voro fångar, signore, svarade Tressilian artigt. Er ankomst har befriat oss. Olla! Vid: ljudet af hans röst stego Olla och mrs Popley ut ur ein tillflyktsort. — Böfvaranföraren har äfven tillfångatagit denne prest, fortfor Tressilian, i det hen pekade på den värdige prestmarnen, som nu närmade sig från skuggan af en framskjutande klippa, bakom hvilken han hållit sig dold, och han var just i begrepp ett försöka med våld låta aammanviga sig vid denna unga engelska dame, som han i går tillfångatog. Han skulle hs dödat oss alla, ifall ni ej kommit. just i det ögonblick ni kem, Prosten: bekräftade Tressilians berättelse. — Ni är nu fri, milord, sade kaptenen, i det han artigt bugade sig, på ett angenämt sätt frapperad af Tressilians ädla hållning och vackra ansigto samt Ollos skönhet. Vi ekola eskortera er tillbaka till Neapel, ifall ni önskor att återvända dit. Vi skola begifva oss i väg inom en timma. — Ja, vi skola återvända till Neapel; sade Olla. Det är buttro att göra det äv försöka skaffa lägenhet till Termoli. Och nu tror jag, tillade hon, att ingen nödvändighet någonsin funnits för oss att fly öfver landet. Det ver ej annat än en komplott mellan -Carvelli och hans ayster, värdinnan på Vesuviivärdshuset. Kaptenen fästade ej någon uppmärksomhet vid det kista yttrandet. Hans sårade och döda återstodo att draga försorg om. För de förra gjorde man det så boqvämt,