Göteborgsposten – 17 juni 1874, sida 1

mdlick få in henne genom ig gande cellen. 637 : Så snart den gamla qvinnan hunnit hemta andan, sjönk Bon, per i en stol. Hon hade ej tagit af sig hatt och nschal. Olla. lyssnade efter. något ljud, som kunde gifva tillkänna att de voro . förföljda, men då. hon ingenting hörde, uppmanade hon mrs Popley att sitta stilla, tilldess hon återkom. Hon tillelöt och låste den. massiva ekdörfen samt skyndade, tillbaka ut i den yttre röfrarkulan. Hon fann der sakeroa stå ungefär på sämma punkt, som då bon försvann, Tressilian höll fortfarande röfvarena, i Bkack med sin rovoly Hon begaf sig fram till upphöjningen med nyckeln, till mrs Popleys cell i ena handen och stiletten blizirande i den andre. . — Nu är jag beredd att ovara er, Lignore, atbrast on. Ni har ÅÅ mig blifva erhustruJag säger, att hej vill gifta mig mod er. Jag är ännu ej eå svag, att Jag vilk rädda mitt lif på bekostnad) af allt; som är: mig dyrbarare än mitt lifs Ni har hotat-att döde mins väner och med våld göra naig till er hustru s Jag har åtmintone bragt en af dem i säkerhet för en stund. Jag skall öra mig fri från er och återförena mig med dem i en ättre verld, i samma ögonblick ni sätter er hotelse i erket. Gud skall säkert förlåta mig, för att jag okallad jinståller mig för — då jag är i en så rrelis belägenhet.Med en hand, som var lika fast som under hennes yekliga stunder, höll! hon stiletten riktad mot sitt hjerta. Hon betraktade röfvarhöfdingen med en år som var full jar lugn båtutenmuhrot, Denna A Rar fem blick ollas Rympie för 15 sier, skall ni Fkrädägs: även ett försök aft skåda 5