Göteborgsposten – 17 juni 1874, sida 1

amentskommissjogens noggranna undersökninär, och de olyckor som; han dragit öfver lan. Å äro ännu alltför friakt blödande, att han imligen kan hoppas återtaga sin cbessplats m partiet vå vida han ej kan lyckas att öta Hela skulden öfver på ksjsardömets män. Inom parfigt ställes han i skuggan å ena sidan af Thiers, å den andra af Ledru Rollin, och i landets ögon är han dömd genom eina gerningar. Derjöre käller det som eagdt att genom dulleraamma och hänsynslösa utbrott få uppmärksamheten att ätor vända sig. till honom, och att gifva kejsardomet både med rätt och orätt skulden för allt. Rouher och imperialisterna å deras sida ha ungefär samma intresse. Ehuru Rouher personligen icke kan göras anavarig för krigst, då detta ju uteslutande måste ekrifvas På det liberala kejsardömete konto, och ehurn han sjelf jnför historien alltid skall representora den: verkliga storhetaperioden at Napoleon IIL:s regering, som på samma gång är det moderpa Ftankrikes stoltagte och lyckligaste tid, så år han emellortid alltför nära förenad med kejsardömet i desa helhet, att ej ätven i den allmänna meningen göras delaktig i dess sista kataströf: Det är derförs hans och partiets intresse att vräka Jela skulden öfver pårseptemborravolutionen och dess män, i atället tör att de begge partorna broderligen borde dela det grymma ansvaret: Det var detta som utgjords kärnpunkten i det nyssnämnda vilda uppträdet i nationalsörsamlingen den 9:de; och för dem), som med-lugn blick kunna båtrakta tillärsgelserna — vi som äro fråmmande för striden både kunna och börs böra det; men ingen fransman kan det — gör det prociet samma vidriga intryok att se Ronher i hvarje ögovblick ropa på ati det är Gambotta om är orsakon till Elsag-Lothringens sörlust om att höra donne sistnämnde framvråla (jag ber om ursäkt för uttrycket, men det är på sin pläts) samma beskyllning mot de uslingyor som börde till kejsardöämett. En diskussion, som föregick, några, dagar. tidigare, torde förtjona omtalss då densamma. i on stor del af pressen är alldeles misstydd. et är den, som. rörde sabbåtens belgd. Som bekant, ser man häri Paris föga skilnad på söndag och hvardag. Näston alla bntiker äro öppna, på verkstäderna pågsr arbetot på vanligt sätt Och de allmänna ardotena äro ej ens instälda. Så, var åtminstone förhållandst ända til dot sista ärat, då man börjat en smula allvargammare tillämpa åtskilliga lagar, som fIinnas! härom och som datera sig från restauratibnens perigdv. Åu hads-fågå blifvit: väckti nationalsörsamlingen om skärpands af försskrik terna rörande söndagens, helgd så,. att, icke blott allt arbete sör det allmännas räkning på helgdagar skulle vara bestämdt förbjudet, utan ock att alla andrs butiker än sådana det södovaror sötsäldes skulls hållas stängda. Längre rågade man ej gå, och motionären, baron Chau; ;rand,; hade icke allenast såsom skälsdör sitt tärslag Äderopat religiöga grunder och andra länders exempel, utan. ock frambållit nödvändigheten att sisva arbstaren en hvilodag under veckan; Man okulle nu tro, att alla de som slagit sig till arbotsklassens försvarare skulle ba instämt i förslåget, men ingalunda; Det ansågs tvärtom innobära stt olidligtetyranni, on inskränkning i menniskans frihet och rätt att! bestämma öfver sig sjelf, ju, reutaf som stt försök att pinadra afhefarne genom att försmena dom rätten att arbeta asla dagar, då de ju alla dagar måste äta. Ookad söll sörslagst, derigenom att hela venstra sidan rös Stade deremot såsom. ett äklerikalt och ljesnifiskt påsund, medan högra centern till största delen afhöll sig från att rösta för att icke derigenom synts understödja någonting söm, stridde mot 19:ds söklets anda. — Hågern har tagit nig mycket nära detta Forleanistervas offall, och beslutet i denna fråga -skall mycket mer ån en hel Mängd politiska Noteringar vidga klyftan. mellan högern och 1 högra centorn. — Miristrarne röstade för förslaget och ministern för allmänna arbetena tillkännagaf uttryckligen att åtminstone de rodan sexisterande lägarns skola komma att tillämpas, så att t. ex. vid uppgörandet af entreprenad: Kontrakter för det allwännas räkning hädanefter bestämdt kommer att föreskrilvas att ntet arbete på Sönoch belgdagar (hvllka ge: hare oificielt icke äro mer än syra stycken om Året) fär ega rum. Ucod äarbofarnee hyilodeg då? frågår man hb, dermed är intet så sarlist. Den firas van ligen. på måndagen. Då hvilar man, och roa sig vomt har på det sättet den-tillfredeställel sen att protestera wot vidskepelsen-. ki i Gårdagens samwanträde har utmärkts ge nom en i hög grad vigtig votering, den ge nom hvilken församlingen med en majoritet a 11 röstor törkastade förslaget om den all männa rösträttens inskränkning till de med borgare, som äro 25 är fylda. Den komme dåledes att bibehällas vid 21 år, — 22 at d närvarande reprosentanterna afhöllo sig frå att votara; hade de icke händlat sälunda, had utgången. blifvit san annan, då de nästan. all höra till de konservatixva grupperna Emel 1 AA HAÖO DFDA eat då