Göteborgsposten – 16 juni 1874, sida 2

Från Utlandet. Gårdagen väntades skola blifva en ny dag med storm, kanske af afgörande betydelse, inom Frankrikes nationalförsamling. Den venstra centern skall nemligen hafva enats om att då inkomma med ett förslag, hvilket skulle begära, att republiken måtte defintivt proklameras under Mac Mahon som president för en tid af sju år. Venstra centern, som hade beslutat begära förslagets hastiga behandling, hyste hopp om att för detsamma vinna en ansenlig del af högral centern, hvilken skall, på grund af de senare dagarnes bändelser, hafva visat en märkbar fruktan för att händelsernas makt annars skall drifva landet i bonapartisternas armar. Af församlingens beslut, om förslagets snara behandling meggitves eller icke, skall åtminstone nationalförsamlingens eget öde bero. Om de af Bethmont mot inrikesministern d. 12 d:s i församlingen riktade angrepp har telegram redan ganska omständligt meddelat. Vi frambålla derför här endast ur ministerns vid tillfället afgifna varomål bans bestämda förklaring, att hela ministören skall stå som en man för att möta möjliga angrepp mot marskalk Mac Mahons sjuåriga presidentsmyndighet. Tack vare de kraftiga och snabba åtgärder för ordningens upprätthållande, som vidtagite efter de sista obehagliga tilldragelserna, kar ordningen icke vidare blifvit störd, ehuru ovanligt stora folkmassor varit i rörelse och på boulevarderna rådt ett rörligt lif. Såsom ett betecknande drag anföres, att sjelfva befolkningen i Paris är föga upprörd at stormarne i nationalförsaralingen, så att någon ny upplaga af de forna revolterna eller gatustriderna icke är att befara. Det bonapartiska partiet, som haft sammanträde hos Rouher, för att öfverlägga om hvilka åtgärder eom borde närmast af partiet vidtagas, har beslutat utfärda en protest mot Gambettas skymsfliga uttall emot kejsardömet och de kejserlige. Times korresp. i Paris gör i afseende på bonapartisterna följande anmärkningar : För dem, som voro i Bordeaux när nationalförsamlingen var der samlad under vintern 1870, som bevistade nationalförsamlingens första sammanträden, hvilka utmärkte sig för en till förtviflan gränsande nedtryckthet, och som minnes den harm och ovilja man då visade mot kejsardömet och allt hvad som stod. med detta i samband, — för dem måste det synas i hög grad besynnerligt att se bonapartismen sådan den nu är — djerf i natiooalförsamlingen, bullersam på gatan, vinnande val med 35,000 röster der de konungska endast kunna mönstra 4000, representerad i Paris-pressen af flere betydande tidningar, hvilka dagligen förfäkta dess saks anspråk, ; rättigbeter och annalkande triumf — och derpå vända sig till den förklaring om kejsardömets fall, som