Göteborgsposten – 15 juni 1874, sida 2

Frän Utlandet. Stormiga uppträden synas hafva egt rum säväl i Versailles som Paris, hvilka tillochmed ledt till våldsåtgärder, som framkallat ordningsmaktens ingripande. Alldenstund ingen utländsk post från kontinenten ingick i lördags morgon, sakna vi ledning för bedömande af den orsak, som närmast framkallat dessa uppträden. Dock är det sannolikt, att deras grund fiones i de våldsamma yttranden, som Gambetta haft i nationalförsamlingev och hvilka varit till den grad oparlamentariska och kränkande mot vissa meddeputerade, att de helt visst skulle, fälda i ett annat lands rikeförsamling, haft till följd den bångstyrige partichefens utvisande. Motsägande rykten äro i omlopp, men det vill synas som att Gambetta och gretve BSainte-Croix råkat i ordvexling med hvarandra på bangården St. Lazare i Paris efter återkomsten från nationalförsamlingens stormiga förhandlingar i Versailles. Ordvexlingen urartade till slut derhän, att grefven riktade ett käppslag mot Gambetta, som endast undgick denna skymfliga tillrättavisning derigenom, att en annan deputerad sprang mellan och i stället mottog slaget, hvarpå grefven häktades, Följande dagen rasade naturligtvis de republikanska och radikala tidningarne, hvarför myndigheterna för ett par veckor undertryckte Rappel och Siecle. Äfven bonapartistbladet Pays har antsgligen uppträdt på sitt vanliga hejdlösa sätt å la Paul de Cassagnac; ty det har undergått samma öde. Då nationaltörsamlingen åter sammanträdde, stäldes genast förfrågningar till ministrarne, hvilka sade sig ej fullt känna rätta förhållandet, men utlofvade sträng och noggraun undersökning. Frampå middagen egde åter våldsamma uppträden och folkskockningar rum på förutnämnda bangård, hvarför myndigheterna måst, till ytterligare orolighoters undvikande, omgifva bangården med: stark militärbevakning. Det är alltjemt den olycksaliga frågan: monarki eller republik? som framkallar dessa obehagliga tilldragelser. Nationalförsamlingen kan ej komma ur denna återvändsgränd, utan kastas hit och dit, alltsom tillfällighetsvindarne blåsa i än det, än det partiseglet, under det bonapartisternas väl manövrerade korsar genom goda grundskott skadar alla partierna utom sitt eget: Franska nationalförsamlingen väcker numera hvarje politisk mans medömkan, och landet lider ohyggligt af detta partikäbbel som tör: sina enskilda intressens skull försommar det stora hela. Församlingen måote derföre skrida till sin upplösning, och det så godt först som sist. Det är bögern som ännu sträfvar emot, emedan den inser, att eåväl legitimister som orleanister skola vid de nya valen oundvikligen blifva slagna. Och orleanisterna, hvilkas olycka alltid har varit att af brist på mod komma för sent, kunna icke förmå sig att ärligt sluta sig till de moderata eller konservativa republikerna. Det behöfs sannerligen icke mycket skarpsinne för att inse, att nationalförsamlingens uppläsning skall komma att plötsligt inträffa och att vid de nya valen de konungake skola ligga samt kampen egentligen stå mellan republikanerna och de kejserlige. Sannolikt är väl, att i så fall de törr skola ännu segra, men bonapartisterna skola komma att utgöra en betydande minoritet. Komna till makten, skola republikanerna sönderfalla i fraktioner och äta upp hvarandra, och i sin nöd, för undvikande af anarki, ekall befolkningen kasta sig i armarne på det demokratiska kejsardömet, hvilket kanske dock till sist är den bästa statsformen för det franska folket, den som bäst öfverensstämmer med dettas skaplynne. Efter hvad våra läsare tordo erinra sig, inneböll Bismarcks organ Nordd. allg. Zeit. för mågon tid sedan en allarmerande artikel om Belgiens neutralitet, i hvilken Fravkrikes politik ekildrades som farlig för Belgiens oberoende. LIndep. belge lemnar vu följande värdiga och taktfulla svar på sagde artikel: Det bästa sätt, hvarpå Bickss neutralitet kan aktas och skyddas, består i att icke kompromettera den, något som de officiösa bladen i Berlin helt säkert emot sin vilja lätt kunna komma att göra. De äro neml. öfvertygade om, att samma land, som hotar Tyskland med ett hämndkrig, äfven sätter Bellens oberoende och neutralitet i fara. Tidningarne Berlin tillägga: Derom råder i Tyskland intet tvifvel. Vi tro dem på deras ord; men vi finna, att de drifva sin sympati för oss väl långt, då de proklamera: Samma åsigt är f. n. gällende i Belgien och synes skola ifrån, denna stund besjkla det landets politik: Hvad bar Belgiens utrikespolitik bärmed att skaffa? För detta land skall det vara farligt