Göteborgsposten – 13 juni 1874, sida 2

Författningautekottet hade newl. som bekant söreslagit, att tiden för utöfningen af valrätt skulle utsättas till uppnådda minst 25 år, under det att hittills minimiåldern varit 21 år. Denna plar understöddes af yttersta högern, högern och högra c rn, men bonapartisterna, som satt den a ln a obröstningen på sia fana, ville den gawla bestämmelsens bibebällande, hvilket naturligtvis alla vensters:aktionerna äfven vill. Man var nyfiken efter att se, huru saken skulle aflöpa vid afgörandets stund. Nu telegraferas det till oss, att venstern segrat och att församliogen med 348 röster mot 337 beslutat den gamla bestämmelsens bibehållande, hvarigenom utskottets förelag fallit. Mojoriteten utgöres visserligen blott af nio röster, och det är naturligtvis de 18 eller 20 bonapartisterna som gifvit utolaget, i det de förenat sig med venstern. Men utgången af saken visar dock, att genom båda centerpartiernas sönderdelnirg den verkliga tyngdvigten numera ligger på venster sida. Den nuvarande regeringen har visserligen förklarat sig icke vilja betrakta denna saks utgång som en kabinettefråga; mon tydligt är, att marskalk Mac Mahon måste inse, det intet annat nu äterstår för honom, än att antingen underkasta sig venstra centerns vilja och blifva för eju år don franska republikens president eller ock upplösa församlingen samt utskrifva nya val, då en bitter kamp skall stå mellan kejsardöme eller radikal republik — tanken på en s. k. konservativ republik, hvilken tanke Thiers smeker, är för oss en illusion allenast. a Underkastar sig icke Mac Mahon och drager med sig högra centerv, för att vinna majoritet, så säges det att venstra centern skall föreslå en. upplösning. Denna kan då förkastas, men detta skall i så fall ske med en ringa majoritet, och venstra centern skall då en masse lemna församlingen, dess föredöme skall. följas af vensterns alla fraktioner, och församlingen skall derefter omöjligen längre kunna fortlefva. Landet eller rättare affärerna börja alltmera lida af denna s. k. upplösningskampanj. Alla statspapper falla, och då man vet, huru allmänt dessa äro utbredda inom franska nationen, kan man lätt tänka sig, hurudan ställvingen måste vara inom landet. Den gynsamma marken bearbetas också flitigt af bonapartisterna, mot hvilka äfven republikanerna nu företrädesvis rikta sina hätska beskyllningar, och detta af det skäl, att de äro de för partiet numera farligaste motståndarne.