Göteborgsposten – 11 juni 1874, sida 2

som stod fördjupad i tankar — måhända på det stundande bröllopet. Han affärdade gossen och kastade en blick på den korta och befallande biljett, som Palestro skrifvit. Vid åsynen af underskriften tycktes han bli förvandlad till en bildstod. Hans. ansigte blef spöklikt blekt, hans ögon stirrade i vild bestörtning, och hans händer darrade, så att papperet, som de höllo, rasslade. Ionan han hade tid att återvinna fattningen, återkom sir Arthur. Då baroneten såg honom stå liksom slagen af fasa, utbrast han förvånad: — Har du fått dylika nyheter, Guy? Lovder spratt till. Han försökte skratta, men kunde blott tvinga sina hvita läppar till ett svagt och onaturligt småleende. — Nej — nej, det är inga dåliga nyheter, svarade han i hes och tvungen ton: Det är blott ett oförskämdt tiggerbref. Han knycklade vilat ihop brefvot i sina bänder och slängde det i elden. Sir Arthur betraktade honom med ännu större förvåning. — Min gosse, sede han vänligt, ett vanligt tiggarbref skulle ej på detta sätt störa ditt lugn. Hvad är det fråga om? — Ingenting — säger jag er! utbrast Lowder häftigt. Jag her ett anfall af svindel. Jag är utsatt för sådana, sedan. den der olycksbändelsen inträffade. Friska luften skall återställa mig, tillade han i mera mild ton. Jag går ou ut och försöker, hvad den kan uträtta. Han tog en eldgaffel och rörde i elden, så stt det skrynkliga papperet kom ner under de glödande kolen. Derefter lemnade han rummet. Blanche, som med djup förvåning bevittnat upptfrädet, begaf sig äfven ut genom en annan dörr och återvände till sitt rum. Lewder tog hastigt på sig hatt och öfvorrock och