Göteborgsposten – 10 juni 1874, sida 2

i den underjordiska cellen. Mrs Popley var uppe och det hördes rörelse från rummet näst intill. Olla reste sig upp och gjorde sin toilett så godt hon kunde med de medel, som stodo till hennes förfogande. Luften var fuktig och kall. Den unga flickan darrade af köld. — Den här luften är föga lämplig för er rheumatism, mrs Popley, sade hon med ett försök att tala i munter ton. Jeg har läst om åtskilliga röfvarekulor såsom barn och alltid föreställt mig dem såsom romantiska tillhåll. Men verkligheten förjagar alldeles det romantiska. Hvad är. detta röfvarnäste annat än ett kallt fuktigt hål i en klippa? Jag känner mig som om jag varit brgrafven här i åratel. Oh, om jag åter igen kunde komma ut i solskenet och friska luften! En kort stund derefter kom doktorn in med frukost och er ny lykta. Olla frågade i spefull ton, hvad som kommit emellan och hindrat utförandet af den tilltänkta ceremonien föregående afton. — Männen kunde ej fiona presten, svarades. Han hade gått bort för att besöka en sjuk församlingsbo. De skola åter gå ut i afton för att uppsöka honom, Vi äro nödsakade att hålla oss stilla om dagarne, ty en vän har skickat oss en varning från Neapel och sagt, ett trupperna äro i begrepp att afmarschera för att försöka upptäcka oss. Låt dem söka. De kunna aldrig finna 03 Doktorn dröjde ej denna gång, såsom sina föregående besök, utan gick genast, efter det svarat hennes fråga. Blott en gång under dagens lopp kom han igen, och äfven då var hans besök kort. Dagen förflöt lugnt och det ted mot aftonen, då etarkt buller i rummet utanför gaf tillkänna, att någonting af intresse tilldrog sig der. Kort derefter inträdde Röde Corvelli i fångarnes cell.