Göteborgsposten – 10 juni 1874, sida 2

— Ja nog bör hon vara bekant med honom, svarade han. Hon är hans syster. Hvar menniska i Neapel vet, att den vackra värdinnan på Vesuviivärdshuset ärj Röde Carvellis syster. Detta svar gjorde åtskilligt klart för Olla. Hon hade förlorat sig i gissningar rörande sitt tillfångatagande; men det var nu klart för henne, att hon blifvit förrådd åt röfvaren af en qvinna — nemligen den rödblommiga värdinnan på Vesuviivärdshuset. — Ävad betyder allt det der bullret derute? frågade hon efter en paus. — Männen göra tillredelser för aftonens festligheter, miladi, svarade doktorn. De utskickade ha ännu ej kommit med presten, men de måste snart vara här. Kaptenen skall komma och hemta er, då det är färdigt. Med dessa ord aflägsnade han sig. Åter gick timma efter timma. Olla drog. upp sitt ur och gick af och an på golfvet med oroliga steg. Tressiliun, trött och utmattad i yttersta grad, gick in och lade sig i cellen intill. Popley gick med honom, och båda voro snart i sömn. Efterkommande Ollas önskan lade sig äfven mrs Popley ner och snyftade sig in i en orolig slummer. Men Olla vakade, blek och orolig. Natten förflöt utan att någon kallelse kom till den yttre hålan. Ljudet af lif och festlighet dog bort öfver allt i den underjordiska boningen. Tydligen hade något hinder uppstått för förverkligandet ef Carvellis planer, och hans tilltänkta giftermål. blifvit uppskjutet. Framemot morgonen bredde Olla ut de sängkläder, som tagits in för hennes räkning, framför dörren, så att ingen skulle kunna komma in i hennes cell. Sedan hon derefter läst sina böner, lade äfven hon sig och föll i sömn. Klockan var omkring nio, då bon vaknade, men ingen ljusstråle från dagern utanför kunde naturligtvis tränga in