Göteborgsposten – 9 juni 1874, sida 2

— Röde Carvelli beder aldrig om dot, som han har makt att tags, sade han, men om jag kunde, skulle jag göra er min kur, såsom engelsmännen, med ljufva ord och böner. Sådant är dock ej i min väg och passar ej för mitt lynne. Ni vet, att ni är skön, lika väl som jag vet det; det kan derföre vara onödigt att orda om ert vackra ensigte. Ni pessar för mig. Ert lynne och mitt, äro lika daöjlige! Ni är en vacker engelska, jag är en italiensk lagbrytare — vi böra bli lyckliga tillsammans. Ni skall bli en präktig röfvardrottning. Bandet skall respektera era minsta ord. Ni skall få kiden och juveler och alla sidene grannlåter, som qvinnor tycka om. Ni akall då och då få göra resor till de stora städerna, och jag skall muld behandla er vänligt. — Hm! sade Olla. En vacker utsigt — för er! Af aktning för mig sjelf är jag dock nödsakad afstå det anbud ni gör mig att blifva röfvardrottning. Carvelli fästade ingen uppmärksamhet vid hennes vägran, utan utbrast: — Mitt beslut är fattadt, signorina. Ni är fullkomligt i mitt våld. Men jag skall fästa afseende vid era samrvetsskrupler — er finkänslighet — jag skall göra er till min ärliga hustru. Jag känner en värdig prest i en by, ej många mil härifrån, Jag skall nu skicka ut folk för att fånga honom. Denna afton skola vi ha en bröllopsfest, och ni skall bli brudev. Gör er i ordning för eeremonien. Jag vill att vi ser så bra ut som möjligt Mina män hålla redan på att tillreda bröllopsmåltiden. — Men om jag skulle sätta mig emot detta giftermål? sade Olla betydligt skrämd vid den utsigt, som på detta sätt framställdes för henne. .