Göteborgsposten – 6 juni 1874, sida 1

lasa TLodsen og hans Hustru utan att öfverraskas af att finna en friare öfversigt, en säkrare plananläggning och ett lugnare språk, förenade med hela den författarebegåfning, som Lie lade i dagen redan i sitt första arbete. Härom dagen kom genom tryckfel att i Göteborgs Posten stå, det en tafla af svenske målaren Dahlberg gjort stort uppseende på årets Salon i Paris, Vi ändrade med flit ej tryckfelet, icke så mycket derföre att ju hvar och en initierad och intresserad väl kunde förstå, att frågan här var om vår utmärkte landsman prof. Wahlberg, som icke desto mera för att se, om ej någon af våra mindre nogräknade, notishungriga kolleger skulle med god smak svälja notisen, Jo, ganska riktigt i Nya Dagl. Allehanda för i onedags lästes ett ordagrant attryck at notisen i G. P. för samma dag så lydande: I Paris-salongen för i år finnes äfven utställd en tafla kallad ÅUn bois de håtres å Durhaven, prås Copenhagne, utförd af svenske målaren Dahlberg. Densamma berömmes i en dansk korrespondens. Enda skilnaden är, att G. P. skrifver Paris-salonen, då deremot N. D. A. talar om Parie-salongen! Men tryckfelet står qvar! — lj, aj, hr kandidat, tryckfel ska man akta sig för att skrisva af! så prof. Lindblad till d:r Thurgren, och så säga vi nu en gång för alla till dem at våra kolleger, som nästan synas sätta en ära i att ha glömt bort både hvad det företa och andra publicistmötet uttalat och beslutat i denna fråga. Man börjar äfven i Göteborg att få gratismusik både här och der. Här i Trädgården, der man kan sticka in för 10 öre alla dagar i veckan utom onsnej mån-, ja, sannerligen vi längre våga säga hvilken dag, men en är det bestämdt. Der på Lorensberg, i det hr Graf i afton och i morgon middag viear, att han ännu ej ledenat på att sätta till sina penningar på mer eller mindre depenserande eller pockande gäster . .. Och så ha-vi cirkus ..! Men — då mena vi icke musiken, huru oklanderlig i sitt slag denna än i sjelfva verket är, vi mena Virginie!, Virginie Leonard! Begär, vi anhålla det, ingen beskrifning på det obeskrifliga, gå sjelf och se henne, det är enda sättet! Tänk er ungdom, skönhet och behag förenade som hos få i en qvinlig varelse, en sylfid, på hvilken endast vingarne fattas, strålande som den uppgående solen, lätt icke som en fjäder, den bilden är för tung, eom fjunet i en lkavaljers paroll. . . Åh, gubevars, eå poetiskt! Dlinsann, var det icke hardt när att vi ockeå ridit upp på Pegasen, då vi lyckligtvis erinrade följande varning af en gammal hedersman i medlet.af förra seklet: Hur fall jag til at rimma wåga Öch bli en Skald, hwars magra dikt, Neg wisar ut, ot ämnets wigt Gått wida öfwer hans förmåga. På han Dig följa wil til styn. Dit han fig öswerdådist swingar, Jår han till lön förbrända wingar, Öch starren på fin swaga fon. Bland rosande som skymtat förbi i veckan anteckna vi regissören för det blifvande nya teatersällskapet hr Gustafsson med fru, den blifvande sekreteraren vid samma sällskap hr Lundgrån (äfven Uller kallad) samt trollkarlen prof. Basch, som i går anlände hit efter en glänsande sejour i Kristiania och i dag ger sig i väg att förvända synen på dem, som bygga och bo i Aalborg. En god vän har gifvit ose del af följande räkninga-pekoralier: Notta Halfsalad och Kakkelad ett par galossierer Rix 1 — 24 Qvittrar Detta var i den gamla goda tiden; i våra dagar qvittrar lärkorna i något högre tonarter! Det andra! Hos har —bärgs på breda vägen jandra vånig Hos kapetinen Malbrg (skall betyda Malmborg!) Lagat 6 kakelungar äfter sotnjng 18 skeljg st som 2 RK 128 Kvitrat betalt Aj —80n På en afskedesest, som gass för vår frejdade landsqvinna Christina Nilsson Rouzeaud i San Fransisco Cal., förekom bland andra äfven följande Inkulliska rätt: Innerat porlade en i hämpling inlagd kolibri, hämplingen åter omgafa z en engelsk beckasin, Dennas omhölje bildades af en späckad orre, omgifven af tvänne med selleri fylda Cannavak-ankor, det hela slutligen bildande inkromet på en väldig Chicago-gås. Detta snillrika köksmästare-konglomerat hade först legat 6 dagar i gammal Malaga, hade derefter i 3 veckor rökts öfver ett litet hål af sandelträd och hade slutligen satts på spett och halstrats under ötvergjutande af lärkfett. Såsen bestod af spad på tryffel och det hela var garneradt med — mossrosknoppar, Skulle det hela möjligtvis vara en — anka, så är det åtminstone en ovanligt Åachangtil sådan! Ett musikaliskt begåfvadt fruntimmer blef, som väl ofta händer, förenad med en man, som fuskade i verskonsten. Han tillhörde den hyper-sentimentala skolan och hade derföre naturligtvis också skrifvit ihop en rörande elegi kallad -Täåren. En dag var den lyckliga makan till denne nye Stagnelius borta i ett sällskap och ombads att försdraga en sång vid pianot. Mycket gorna, utbrast hon genast och lät fingrarne löpa öfver tangenterna, myeket gerna, jag har just nyss satt musik till min mans Tår, CLAOAJIL ll