Göteborgsposten – 5 juni 1874, sida 1

TN oa — suckade. ofa, längtansfallt vid minnet af gamla tider, och hang, lifs största: sorg hade kommit, då sir Arthuranställt en akicklig modern trädgårdsmästare och gifvit honom öfverinseendet öfver det hela, lemnande gamle Luke blott den tomma äran af-så kallad högre rang. Från det ögonblick då den nye trädgårdsmästaren ankom — sedan: dess hade en tidrymd af omkring femton år förflutit — hode det...emellan.. dem både rådt en djupt inrotad rivalitet Hvar och en af dem ansåg sig såsom förste trädgårds mästare, och sir Arthur blef ofta tillkallad för att bilägga trister emellan dem och bestämma hvem som skulle bli åtlydd eller icke åtlydd, när de utgifvit mot. hvarandra stridande, befallninger. Gamle Luke fann sig derföre smickrad af, att Palestro vände sig till honom i stället för att. framföra Bitt ärende till hans rivel. -— dag vet ej, ovarade han med darrande och svag stämma, i det han välvilligt smålog mot främlingen: N. är utländing, tror jag? Jag har ej-synverligt hög tanke om etländska trädgårdar. Jag tycker bäst om den gamlt engelska, stilen; men jag fruktar för, att vi oldrig skola få ed tillbaka mer. Voerlden är ej sådan den förr var, KHvac kan ni göra? — Jag kan göra allt hvad ni tillsäger mig. att göra sir, (svarade Palestro. Naturligtvis skulle jag obetingad komma stt lyda: edra dbefallningar— Jag — jag önskar, att vi hade en Plats för or sade. gamle. Luke. Men sanningen att säga ha vi ej någon Det är. vinter nu, ser ni, och man har blott växthusen: at se till. Nej, jag fruktar att det ej finnes någon-plat för er. — Kanhända att jag skulle kunna få någon plat inom hus, sade Palestro, i det han likgiltigt stödde sis mot en marmorurus. Jag har varit kammartjenare — kuri Fa möjligt! Kanhända att den unge milorden behöfve en kammartjenare. — Ja, kanhända, ayarade gamle Luke med sin darrand