Göteborgsposten – 4 juni 1874, sida 2

då de segrande rost sig mot ett odsägligt tvångsväldo eller främmande förtryckaro — ellor hänvisa vi icke sjelfve med stolthet på en Engeibrekts och Sturarnes och Gustaf Eriksson Wasas bragder? Hvem skulle väl, om man vill vara uppriktig, vänta sig något stort och herligt sf kommande slägten, om de skulle alldeles upphöra med att lära eig slipa en sabel eller ladda ett gevär? Vi skulle till slut, för att begagna en annans ord, alls icke ha några män mera, utan blott qvinnor i byxor, och verlden skulle blifva antingen en stor börs eller ett jättelikt Diskutatorium. Detta må vara oss en tröst, då vi nu höra folken öfver allt sucka under krigsbudgeternas tyngd och se det blifva en mani att uppfinna ständigt nya mordverktyg. Förgätves uppresa vi oss deremot och kalla kulturen till hjelp, för att förneka den enkla sanningen, att vi lefva i en jernålder. Det är alldeles onyttigt att klaga öfver, att det kommit dit hän. För ögonblicket ha alla vederbörande blott till uppgift att fördröja utbrottet af nästa krig. Hvarje uppskof är en vinst, och de, som betrakta freden eom en lifdömd, kunna finna tröst deri, att denna skall åter vakna till lif. Vi läsa utan rysning farst Gortschakosss inbjudning, så oangenämt den än erinrar oss om åter hotande sammanstötningar mellan solken. Vi öfverlemna oss icke åt några illusioner rörande de närmaste ärtiondena, men vi rikta vår blick in i en aflägsnare tramtid. Den eviga freden vänta icke vi, som icke ha lust att dväljas bland töckniga drömbilder utan fotfäste i verkligheten — det skulle för öfrigt vara ungefär detsamma, som om vi trodde, att våra barnbarn skulle af Vår Herre hugnas med evigt solljust och vackert väder —, men vi lefva i den fasta tron, att denna tid för jättelika rustningar och fruktansvärda krigsbördor skall gå öfver och lemna rum för en fredligare, i hvilken det skall bölja mindre krutrök genom verlden. Vi skola väl ickessjelfva få upplefva dessa skönare dager, ty vi kunna endast i sjerran skönja det klara solskenet; men de, som komma efter oss, skola träda ut i det leende, gyllene ljuset och vara det nittonde århundradet tacksamma för det tunga blodsarbete, som det åt dem utfört. Til Newyork har nu Henri de Rochefort anländt med tvenne vänper från San Fransisco. Han bar genast vid sin ankomet ekyndat att till Newyorksbladen insända en skrifvelse, hvilken: de offentliggöra och hvari han rättfärdigar Pariskommunens afrättningar och skräckdåd, såsom repressalier för regeringstruppernas tillvägagående. Skritvelsen skildrar vidare de deporterade kommunisternas lidanden under deras öfverförande till och vistande i Nya Caledonien. Från Sidney i Australien tillkännagifves, att dit adländt en t. d. öfverste under Pariskommuner, hvilken nyligen lyckats äfven undandraga sig sina vaktaro i Nya Caledonien. Det vill således synas som att vår gamla verldsdel åter skulle få mottaga en del af de vildaste och häneynslösaste kommunisterna. Tysklands rikskansler, surst Bismarck, har nu omsider kunnat lemna Berlin och begifva sig till sitt älsklingsgods Varzin. Enl. bref från Berlin såg han mycket sjuk ut. Så väl kejsar Wilhelm som den tyske kronprivnsen hafva före afresan haft långa samtal med den krasslige statsmannen, De nyaste, öfver Paris ingångna underrättelserna från Spanien förmäla, att regeringstrupperna d. 29 maj angripit de carlistbataljoner, som botäckte de trupper, hvilka belägrade Hernani, men tillbakakastats. Denna motgång för regeringstrupperna bekrättas deraf, att carlisterna under Lizarraga verkligen afbrutit förbindelsen mellan Hernani och San Sebastian, I England har en del ångbåtsredare velat förmå regeringen att söka tvinga Suezkanalbolaget att åter utbetala den högre afgift de måst erlägga i strid mot den internationala kommissionens beslut. Lord Derby tillbakavisade i häftig form denna onekligen något påflugna framställning. Prins Arthurs upphöjande till peer med irländsk titel har åter kallat till lif gissningar angående införande af en ändring i den irländska förvaltningen; och man tror, att den nye peeren bar att vänta sig en ännu högre krona, neml. vice konungakronan öfver Gröna Ön. Prins Arthur är kanske den mest om: tyckte af alla de engelske prinsarne. Prinsen af Wales skall en gång till sin andre broder i ordningen fält yttrandet: ?Om det ginge rät efter förståndet, så skulle vi båda vid sidan af Artbur icke hafva något hopp om kronanBekant i officerskretsar som en törträfflig säll: ekapskarl, så litet högmodig att han i det dag: liga umgänget låter titeln kungl. böghetalldeles bortfalla, bar prins Arthur likväl ve tat hålla sig på afstånd från de faror, son hota unga män af så hög härkomst, och thT school of scandal har inga pikanta anekdotes att berätta om honom, fastän den ingalunde är i Eogland alltsör diskret. Prins Arthur bä ock det irländska namnet Patrick. hvarför har