Göteborgsposten – 3 juni 1874, sida 2

SHBUUHFrån Utlandet. Ru Under det en märklig stiltje råder inom den politiska verlden, roar sig sultanen i Konstantinopel för omvexlings skull med ett litet ministerskifte och har till utrikesminister utsett Aarifi Bey, nu Aurifi Pascha i stället för Raschid Pascha Bedan ett par år tillbaka är man van vid att se statsmän komma och gå i den turkiska bufvudstaden, utan att man egentligen vet hvarför. Denna gång höra vi dock, att ett antagligt skäl finnes. Raschid Pascha hade neml., säges det, försäkrat sultanen, att furst Milan af Serbien skulle vid sitt afskedsbesök icke vidröra några politiska angelägenheter, utan inskränka sig till de intet sägande artigheter, som äro vid sådana besök öfliga. I stället började furst Milan tala om den allmänna meningen i Serbien. Sultanen fann detta mycket tråkigt och utöste genast sin vredes skålar öfver ministern. Furst Nilan afreste, bedragen i sin förväntan; men Raschid Pascha blef med den snabbhet, som i sådana saker utmärker det annars eå betänksamma Turkiet, aflägsnad från ein befattning och ersatt af Aarifl Pascha, hvilken, troligen i betraktande af den korta tidrymd som är honom tillmätt vid embetet, synes taga saken mycket beqvämt och låtit telegrafen förkunna, att han skall i allt följa Aali Paschas politik. Det låter bra. Aali Paschas utrikespolitik var förträfflig. Den aflidne statemannen önskade städse att vara i godt förstånd med vostmakterna och med Österrike; han banade i föreniog med Fuad Pacsha väg för Turkiet in i det enropeiska statssamfundet. Om Aarifi Pascha vill följa dessa traditioner, så skall det ryska inflytandet, som under Mahmud Paseha blifvit allmäktigt i Konstantinopel, icke finna någon springa, genom hvilken det kan ännu en gång alinta in i Divan. Men Aali Pascha idkade äfven inrikes politik, och i afseende på denna var han den afgjordaste motståndare till hvarje reform samt tillhörde helt och hållet det gammalturkiska partiet, Skall Aarifi Pascha äfven i detta hänseende följa honom,.då skall det åter bli stiltje i sekulariseringen af Vakufs (kyrkans egendomar). Och denna sak. är just den medelpunkt, kring hvilken hela den turkiska politiken vrider sig och måste vrida sig. Den orientaliska frägan har ur statsmännens kabinett vandrat in på bankirernas kontor och väntar sin lösning från eldfasta kassaskåp. Halfmånen behöfver nu försilfring, om han icke skall blekna, och sjelfva den ortodoxaste tork kan, om han ser läpgre än röken från hans tschibuk hvirflar, icke undertrycka den meningen, att hans fäderneslands öde beror af gjallrernas penningar. Aldrig har en irrande riddare ifrigare förföljt sin okända tillbedda, än den turkiske finansagenten Sadyk Pascha de franska francs och de engelska pounds, och ingen trubadur har med större värme bönfallit om kärlekens ljufva löp, än denne. agent om det. nya länet. Tyvärr, äro penningmarknadens patriarker icke så lätta att beveka som blida. qvinnor, och framgången af Sadyk Paschas stora Odyss6 från den ena börsen till den andra är ännu alltjemt ofullständig. Af det kapital, som Porten önskar för grundandet af den nya turkiska nationalbanken, har hon hitttills icke erhållit sjettedelen, och den beMr nationalbanken kan derför icke komma till lif. Den 1 jali nalkas så obeveklig som ödet, och den turkiska regeringen dehöfver penningar för att kunna ivlösa de då förfallande kupongerna. Hon ingifvor naturligtvis icke de europeiska penningmarknaderna det rätta förtroendet, och under denna de europeiska krisornas och offärsetockningarnes tid hittar man icke millionerna på gatan. Den ständiga omvexlingen i den turkiska ministåren, bristen på en bestämd regeripgepriocip, den sjukliga brådska hvarmed man vid Bosforen griper efter nye män, för ati åter hastigt kasta bort dem — dessa betänkliga fenomen ha djupt undergräft Tarkiets kredit. En sy ministr och ett nytt program tjena Porten söga. Man kan ej upphjelpa Turkiets förstörda finanser genom att förklara sig vilja följa Adli Paschas politik, utan blott genom att återställa lugn och klokhet i ledningen af de allmänna ärendens. Men härpå kan man föga boppas; ty så fort asiatiska herrskarnycker bestämma en stats öden och: ministrarne springa upp och ned som marionetter, drager den undergörande, guldslösande sö, som man bland handelsidkande menniskor kallar kredit, sig skyggt tillbaka, och alla bemödanden att hålla henne qvar förblifva fruktlösa. Frankrikes regering sakttager fortfarande, tystnad i afseende på sin uppfattning af de allmänna frågorna, och det är kanske så godt det, ty nu har åtminstone partimännen inom nationalförsamlingen icke det att gräla om. GCamhattes nroen -HÄÅnMmhlinmna frannage tt