Göteborgsposten – 3 juni 1874, sida 2

en förnäm flanörs min; och efter honom smög Palestro utan att ett enda ögonblick förlora honom ur sigte. Lowder gick i riktning mot några stora butiker, framför hvilka sir Arthurs åkdon väntade. Då hag nalkades åkdonet från ena hållet, kom sir Arthur från det andra. De möttes vid sjelfva vagnadörren. — Har du uträttat alla dina ärenden, Guy? frågade baroneten. — Alla, sir. Jug har haft helt litet att göra, var svaret. Är ni färdig att återvända hem? — Fullkomligt. Blanche sade, att hon behöfde blott ett par timmar, och de äro nu gångna. Hon skall snart komma ut. Vi kunna lika gerna intaga våra platser. Under det sir Arthur talade, steg han upp i vagnen och lade sitt lilla uppköp af böcker under vagnssätet. Lovder stod lutande med ena foten på vagnssteget. — Jag tror, att jag går in i butiken och ser efter Blanche, sade han. Det är ju ingen brådska, och om det finns något i verlden, som jag gerna ser, är det en vacker qvinna som gör sina uppköp med väl fylld börs. Sir Arthur smålog, och Lowder begaf sig in i butiken. Baroneten tog fram en af sina. nya böcker och försökte finna intresse för dess innehåll; men Blanches täcka ansigte tycktes oupphörligt dansa framför hans ögon och skymma bort orden. Palestro gick långsamt förbi åkdonet och kastade en förstulen men skarp blick på den vackre baroneten. Dereftar gick han tillbaka igen, fortsatte sin granskning och stannade ett litet stycke derifrån. Han lutade sig mot en lyktetolpe och syntes vänta på någon, men höll allt jemt skarp utkik på butikdörren. Snart kom Lowder ut igen arm i arm med Blanche. Palestro såg skarpt på den unga flickan, och hans