Göteborgsposten – 1 juni 1874, sida 2

vägrar dem. Om befolkningen är så längt framskriden, är det tvitvelaktigt, buruvida en eådan tvångsreformation ens var nödig; och om folket ej är det, skall den borgerliga myndigheten uppresa emot sig hela styrkan i en folkfanatism, ledd af en skicklig och mäktig hierarki. Lönar det väl mödan att löpa en sådan fara, blott för att hämma strömmen af St Peterspenningen till päfvens skattkammare? Ea sådan lagstiftning kan med ett ord endast rättfärdigas, om den svarar mot de verkliga onskningarno hos de menigheter, hvilka den träffar. Det är derför tänkbart, att den under vissa omständigheter skulle kunna påskynda värdefulla reformer. Men ringa tecken dertill visa sig för det närvarande, och man kan ej åse fortgången af denna kamp med de kyrkliga och borgerliga makterna, utan att erfara en viss fruktan för tyska rikets lugn och fred. Tvenne fel vidlåda den Bismarckska styrelsen, om vi rätt uppfatta tidstecknen: först att Tyskland genom eröfringen af Elsas och Lothringen gjorde ett framtida förfärande krig med Frankrike, hvilket lätt kan blifva europeiskt, oundvikligt; för det andra att han med för stor brådska tillgrep tvångsåtgärder mot kyrkan oeh de på presterskapet troende, i stället för att smäningom undergräfva prelaternas och presternas makt. Af dessa skall Tyskland lida. Från Tyskland anmärkes som något egendomligt den officiösa preussiska pressens itver att vilja ständigt frambålla Frankrikes krigsplaner. Så säger Bismarcks tidningsorgan, att dess tro på, att Frankrike skall vid ett nytt krig mot Tyskland falla öfver Belgien, har issdetta senarefland vunnit anelutning. Det är för vorldens intresse af vigt, eäger bladet, om Belgien kommer till insigt af, att Tyskland ej har något annat intresse eller någon annan önskan i afseende på Belgien, än att upprätthålla dess oberoende och neutralitet, under det att bådadera hotas från samma håll, som hotar Tyskland med hämndkrig. Hos oss råder härom intet tvitvel, gamma enstämmighet banar sig väg i Belgien och tyakes egnad att skola utgöra andan i dess utländska politik. Mallinckrodt har under stort tillopp af menniskor jordats iiHedwidgskyrkan i Berlin, AA för deputerade kammaren i Darmstadt, Hofmann, bar aflidit till följd af ett plötsligt slaganfall. Karl Gutzkow, som någon tid sökt att i Italien återställa sin helsa, har återkommit till närheten af Heidelberg; hans helsa är ännu starkt angripen. I Frankrike gör man för ögonblicket mycket väsen af, att den nyvalde deputeraden för Nievre, Bourgoing, afrast till Chiselhurst för att der bringa kejserlige prinsen och kejearinnan sin hyllning. Bourgoing har för ötrigt efter sitt val utfärdat ett cirkulär till sina valmän, hvari han öppet säger sig anse valet vara ect lysande vitnesbörd om de djupa rötter kejsardömet ännu har i landet, isynnerhet hos den så trogna och hängifna landtbefolkningen. De republikanska tidningarne äro naturligtvis alldeles ursinniga häröfver och säga, att talrika protester skola afgifvas mot Bourgoings val. Bonapartisterna, på hvilka kammen onekligen sväller bra mycket, bafva ingått till regeringen med begäran att få grunda en ny politiskt-religiös tidning med namnet Gud och Fädernesland. Hufvudredaktörskapet har öfvertagits af abb Masson, vikarie vid kyrkan S:t Roche i Paris och medlem af generalrådet på Korsika. Bladets syfte är att för kejsardömet vinna den del at det katolska partiet, som f. n. håller sig till Henrik V. Bonapartisten Massena, hertig af Rivoli, har för afssigt att uppträda söm en af kandidaterna för departem. Sjöalporna. Baron de Meneval, Frankrikes forna såndebud i Miiochen och nu en af de ifrigaste medlemmarno af det franska prostorskapet, bar fått värdigheten af påtvere husprelat. Domstolen i Versailles har börjat undersökning af duellen mellan furst Metternich och grefve de Montebello. För den. franska handelns utvidgning bildas en handelsexpedition till Sudan. Från Spanien meddelas, att carlisterna börjat åter beskjuta floden nära Bilbao från höjderna ofvanför Olaviaga. Carlistskaror hafva gätt öfvor A och kastat sig in i provinsen Burgos. I England har i Poole vid val af perlamenteledamot Evelyn Asbley, den liberale kandidaten, erhållit de flesta rösterna. Öfvervigten i röstantal var likväl endast nio röster: Förre presidenten för Portugals första konstitutionela ministör, Antonio dAguniar, har aflidit. Japan har förklarat ön Formosa formligt krig. Fyra krigsskepp. skola löpa ut mot öo, å hvilken 15,000 man skola fortast möjligt landsättae. Senare post. I anledning af det österrikiska rikerådets snara sammanträdande innehåller Neua freie Presse en ledande artikel, i hvilken bladet förklarar det vara rådets främsta och vistigaeste uppgift att söka afhjelpa den öfverallt i Öiforrika vådands okonomeska nöden Da förlu