Göteborgsposten – 28 maj 1874, sida 1

4 ee MP, VISBYS Från Norge. (Bref till Göteborgsposten ) Kristiania d. 25 maj 1874. Innnehåll: Konstitutionsdagen. — Fortsatt strid om dödsstraffets afskaffande. — Om upphäfvandet af fängelse för skuld. — Debatten om införande at fornnorska och bygdemålet som föremål för undervisning. — Nya jernbanor och statslån. — Hr Ahlborns föredrag. — Om assurans af lösegendom tillhörande staten. — Spårvägsbolaget i Kristiania. Den 17 maj firas öfver hela Norges land med en allmän tolkfest, och tidningarne äro i dessa dagar, såsom vanligtvis vid samma tid, fyllda af skildringar från alla städerna om santäg, kanonsalfvor, festtal, sexor och dans i det gröna, allt till dagens ära. I hutvudstaden utgick ett väldigt fantåg, med stortinget i spetsen, derefter alla handelsoch handtverkskorporationer och slutligen studenterna, från fästningen öfver kyrkogården och Carl Jobans gade till den stora öppna platsen bakom universitetet, hvarest en talarestol var upprest och der tal och sånger omvexlade i flera timmar. Dagen hade denna gång en förhöjd betydelse, då det nu var jemt 60 år, sedan vår frihet pänyttföddes. Vid middagstiden aftäcktes en marmorbyst af professor Schweigaard i ÅHandelsstandens Forening. I Studentorsamfundet hölls en storartad fest för alla samhällsklasser, hvarvid det gick ganska muntert till. En föreställning kallad ÅHI Typhus Compagnie slog mycket an: man ser en student, som är alldeles öfverväldigad af folkfestens besvärligheter, sjunka ned på en stol i Klingenberge restauration och sakta inslumra; vi se nå hans fantasier träda fram för våra blickar i en serie af figurer; han befinner sig på studenttåget till Upsals, hvarvid han är i sällskap med trefliga, glada grosshandlare : och undersköna svenska flickor; en afmagrad, gammaldags herre presenterar sig då som hr Typhus, som ru också styr kosan till Sverige, då sundhetskommissionen har fördrifvit honom från den typhusförande elfven vid Fröen; en rätt treflig madame af godmodigt utaeende kommer derpå in och presenterar sig till vår ötverraskning som Cholera morbus, åtföljd af tre oskyldiga småflickor, hennes barn, Smaakopperne, öfverstänkta från topp till tå med röda fläckar; och nu äro de också på väg till Stockholm. Stycket slutar naturligtvis med körer af fosterländska sånger, lefverop för damerna och fyrverkeri. Bland talen väckte det af skådespelar Manzius de lifligaste bravorop. Det hade följande lydelse: Norge — frihet — tacksamhet — heshot?! Han var också i sjelfva verket så förkyld, att han hade svårt nog att få fram dessa fyra ord. . Det, som kanske mest gjorde den sjuttonde maj denna gång till en ovanligt lifvad folkfest, var att årstiderna på en enda natt bokstafligen skiftade om från kall vår med en och annan snöby till det fullkomligaste sommarväder under några dagar. Af de vidare med bittra, personliga utfall och mycken skärpa förda debatterna i Odelating och Lagtivg, särskildt sngående dödsstraffets bibebållande i vår kriminallag som poona ordinaria för öfverlagdt mord, Ber det nästan ut som ÅFolkepartiet, med hrr Sverdrop och Jaabek i spetsen, ville fullt och fast eätta upp dödsstraffets afekaffande på sitt program, så vida det icke lyckas dem att denna gång vinna seger. Tagtinget, hvilket som bekant är en fjerdedel af stortingets medlemmar, och som har uppgitten att pröfva och kritisera under behandlingen af nya lagförslag, förkastade med 19 röster mot 9 Odeltingets med icke ringa majoritet fattade beslut, att domaren skulle vara pligtig att i mordsaker välja straftarbete för lifstid, med mindre särdeles graverande omständigheter talade för, att dödsstraff skulle väljas. Förut var sistnämda straff ovilkorligt bestämdt för mord. Förslaget blef åter i denna vecka behandladt af Odelstinget, som med 44 röster mot 39 vidhöll sin mening. Bönderna kommo in på det humana området och invecklade sig i de allmänna menskliga rättigheternas sfer; spörsmålet om dödsstraffets berättigande fick en mycket utsträckt behandling, och medlidandet med mördaren fick öfverhand öfver medlidandet med hans offer. Saken skall nu behandlas i samladt Storting, hvarest utgången kan vara tvifvelaktig nog. Tingets bästa jurister och presterna hålla på dödsstraffets bibehållande. Icke så alldeles osannolikt är väl omellertid, att H. M:t konungen allaredan är färI — Gif er i väg! sade han,