Göteborgsposten – 26 maj 1874, sida 1

— En mil längre uppåt vägen åt bergssidan till, svarade smeden under det han nyfiket betraktade dem, som suto i vagnen. : Lowder gaf smeden en shilling, hvilken mottogs med ej ringa förvåning, såsom det tycktes, och vagnen rullade vidare. Efter art ha hunnit omkring en engelsk mil från byn och passerat ett par låga boningar sågo de resande ett litet stenhus af pittoreskt utseende och beläget midt i en inhägnad trädgård. — Detta måste vara stället, sade Lowder då åkdonet körde upp. Det ser ut som ett gammalt förfallet jagtslott. Stanna här, Hester, under det jag gör förfrågningar. Han öppnade vagnsdörren och hoppade ut. Tillsägande skjutskarlen att stanna qvar på sin plets öppnade han porten och följde den stig, som ledde omkring till husets bakdörr. Fönsterluckorna till ett rum voro uppslagna, och Lovder blickade genom fönstren in i ett litet ljust och nätt kök! Hen knackade på. ; Nästa ögonblick kom en äldre qvinna till dörren. Hon var en stor groflemmad qvinna med ett hederligt, behagligt ansigte och enkelt men snyggt klädd. Hon var enkan till den siste arrendatorn af Gloam Fell. Är ni mrs Tooker? frågade Lovder i det han höll sitt ansigte så doldt som möjligt af hattbrättena och rockkragen. Jakob Tookers enka? Qvinnan svarade jakande. — Jag kommer från mi Guy Tressilian, ogaren till detta ställe, sade Lowder. Qvinnan förde upp handen till sitt öra. — Jag är litet lomhörd, sade hon. vill pi ej komma in, sir? vå Lowder följde henne in i köket. — deg kommer från mr Guy Tressilian, upprepade