Göteborgsposten – 23 maj 1874, sida 1

här om dagen för en god vän. — Ah tusan, det. vore katten! — Döm sjelf! I går afton sitter jag som vanligt beskedligt i salonger, omgifven af barnskaran och förhör dem i lexorna för morgondagen ... — Vackert bruk, det der, nåå...? — ille Charles hade just i lexa början af Gustaf Wasas historia och jag spörjer honom, utan att mena det ringaste ...? — Du frågade hvad ...? — ÅAHvad! Hm, just deri låg olyckan .... — Olyckan? — Ja, jag frågade bara: Nå, Charles, kan du säga hvad Gustaf Wasa hade för äfventyr vid Läby vad, då . ..— Då? — Då... hastru min skarpt blickar upp från esin söm, kastar en förebrående blick på mig och utbrister i en sträng ton: Wilhelm, jag förbehåller mig inga dylika frågor i barnens närvaro . . I