Göteborgsposten – 22 maj 1874, sida 2

— r T cke — — Halft skrämd framstammade Hester några ursäkter och bedyrade, att han häri hade fullkomligt orätt, och att hon skulle lyda honom bokstafligen. Måltiden ofslöts, och Lowder ringde för att få veta sin skuld och gifva befallning om skjutshästars och åkdons anskaffande. Sedon sådana erhållits, yttrade Lowder till körsvonnen, som stod bredvid vagusdörren med piskan i hand: — Kan ni föra oss till ett ställe, som heter Gloam Fell uppåt bergstrakten och beläget mellan Ramshope och Alnbam? Det ligger i närheten af en liten by benämnd Cloamvalo på höjderna norr om Carter Fell. — Jag känner till Gloamvale, sir, svarade körsvennen. Jag kan väl finna rätt på det ställe ni talar om, eftersom det her ett namn. Han steg upp på kuskbocken. De resande bade icdan stigit in i vagnen, som nu sattes i rörelse. Då man hunnit ut ur Alnwick, togs kosan mot Alnhamn. Lovwder gaf ekt på i hvilken riktning vagnen for och egnade derefter Hester och barnet sin uppmärksamhet. Den lille gossen var vaken och lika glad och godlynt som föregående dagen. Han rörde sig ostyrigt på sin mors knä, gaf skt på Lowders ansigte med barnslig uppmärksamhet och slutligen, liksom om ban kommit uuder fund med i hvilket nära förhållande han stod till denne man, sträckte han ut sina små armar och läspade det namn, som Hester lärt honom: — Pappa! Denna benämning uttalad med den späda barnrösten fyllde för ett ögonblick Lowders brottsliga hjerta med sorg och obestämda semvetsqval, men den hade iogen djupare verkan. Han vacklade ej i sitt beslut att öfvergifsa sitt barn, liksom hans far hade öfvergifvit honom. Men han tog den lille gossen i sina armsr, smekte honom och lekte med honom, och önskade svagt, djupt i sitt hjerta,