Göteborgsposten – 21 maj 1874, sida 1

— A —— ——— elände jag bringar öfver Hester. Om min far hade dragit försorg om mig, skulle Hester ha varit en lycklig hustru: Men det är för sent — för sent! Vändande sitt ansigte bort från de två par oskyldiga ögon, som betraktade det, fortsatte Lowder sin gång. — Ack ja, det är i dubbel måtto för sent, sade han för sig sjelf, i det han tänkte på den sköna intagande Blanche. Jag har svurit bort mig allaredan! Hvad betyder det, om jag sjunker litet djupare i brottets dy? Jag älskar Blanche Irby så, som jag aldrig älskat Hester Blees. Jag älsker Blanche, och jag skall gifta mig med henne. Han tryckte sina läppar tillsammans och fick ett uttryck af grym beslutsamhet. Hans beslut var fattadt, tärningen kostad. Han skulle öfvergifva Hester och bedraga den stackars Blanche, sålunda uppoffrande två oskyldiga qvinnor för sin ärelystnad och sina passioner. Han vände mot Hester ett ansigte, för hvilket hon ryste, . liksom om hon under hans drag kunde se hans brottsliga själ. Han närmade sig henne med föresats att utföra det bedrägeri mot henne, som han redan uttänkt, och hvilket han väntade med säkerhet skulle aflägena henne från hans stig. Hon satt på en soffa med sin gosse fortfarande hos sig. Lovder kom och knäföll för henne på mattan. — Jasper, är du sjuk? frågade den unga hustrun: Du är blek som döder — — Jag är ej sjuk, svarade Lowder; endast sjuk till själen. Hester, älskar du mig? — Älskar dig — älskar dig, Jasper? Gud vet, att jag skulle vilja gifva mitt lif för att göra dig lycklig, så högt älskar jag dig, svarade den stackars unga huskran i passionerad tonSäkert betviflar du ej min kärlek Jasper? Rei nej! Din kärlek är allt hvad jag har att stödja mig vid, Hoster, Förlåt hvad jag sade, då jag kom in.