Göteborgsposten – 21 maj 1874, sida 1

Far och Son.) Roman af mrs Harriet Lewis. (Orvers. trån Engelskan). Men jag — jag bar ej selt dig på så länge, min älskade, sade hon i bevekande ton. Jag har trott dig vara död och sörjt dig så länge, Jasper. Ljuset i mitt lif var alldeles utslocknadt. Och nu är jag så glad och lycklig; det förefaller mig, som om min själ ville liksom svämma öfver af glädje. 5 Pe det förstås, sade Lowder, Men du måste vara förståndig. Om det är något jag hatar, så är det en sentimentol, vek och pjunkig qvinna. öm unga qvinnan darrade. 4 3 28 älskor dig lika mycket som någonsin, förklar rade Low men karlar kunna ej i evighet fortfara att kuttra och Yyssas och tala om sin kärlek. Det finnes i deras lif saker af ännu större betydelse än till och med kärlek, huru underligt detta än kan låta för dina öron. Å ton skar den unga, känslofulla qvinnan in i själen. Hon drog sig sakta från hans arm, som ännu omfattade henne och ställde sig på litet afstånd fråg honom med sitt lilla barn tryckt mot sitt bröst — Han är vansinnig, tädkte ho k hn a n ä RE kg har han ett af sina ÄA — ömen han ser ej ut som om han kunde vara våld—— ) Forts, fr. N:o 114,