Göteborgsposten – 16 maj 1874, sida 1

FÖ 2 YHA (fH SS NTA ÅÅL ul sägo ytterst vigtiga: 1. De omständigheter, som föranledt den nyligen skedaa arbetsinstallelsen vid bolagets kolgrufvor, äfvensom de mått och steg, som i anledning häraf böra å bolagets sida vidtagas. 2. Lämpligaste sättet att tillgodogöra bolaget den värderika tillgång af eldfast lera, som bolaget Å 3 De utvägar, som kunna anses vara nödvändiga att vidtagas for att snart så jernvägen till Helsingborg färdig. Stämman öppnades af bolagsstyrelsens ordförande, ölvorsten grefve A. E. vån Rosen, som begärde att ordsörarde för öfverläggningarnes ledning skulle utses. Sedan grefve Henning Hamilton uvdanbedt sig förtroendet, mottogs det af kapten v. Francken, som alltså förde klubban, De tre öfverläggningspunkterna torde före falla de flesta, som icke äro initierade i detta bolags iore förhållanden, vara af den beskatfenhet, att de utan alla åtgöranden från bola gets sida, både kunnat och bort redas och behandlas af bolagets styrelse. Men oroando rykten kade spridt sig rörande sjelfva förvaltningen, dessa växte som snöbollen, och så måste en extra bolagsstämma begäras. Det hör till egendomligheterna äfven i detta bolag att, ehuru dess verksamhet skall utöfvas i Skåne, eå är styrelsen förlagd till 2 -ae i i i j i i Stockholm; men då detta. bolag skall dritva en ganska stor verksambet är det gifvet att administrationen under skapelsedegarne, hvilka i detta fall icke inskränkis till sex dagar, icke ens till sex månader, utan till vida längre tid, blir invecklad, vidlystig och lårgsam. Verkställande direktören bor äfven i hufvudstaden, men disponent-direktören måste bo der bolagets verksamhet skall utöfvas, foljakt ligen måste en ständig korrespondens ega rum mellan dem båda —: lyckligtvis är postgårgen snabb, telegrafen kan ock anlitas, men det som kunde beslutas efter en qvarts timmas sam: tal erfordrar till följd at afståndet vidlyftig skriftvexling, och korrmer dertill att styrelsen är mån om sin maktställniog, disponentdirektören om sin, så bör det till sällsyctheterna om icke ett inbördes krig utbryter; så har åminstone inträffat inom styrelsen för Kroppsbolaget. Detta krig rasade äfven under det extra bolagsstämman, och det utgjorde den mest karakteristiska vid bolagsstämman nu. Enda resultatet al bolagsstämman blef, att de tre styrelseledamöterna, grefve Wirsn, frih, A. Hermelin och generalkonsul v. Heidenstam, hvilka d. 29 sistl. april skiljt kapten C. G. Lundborg från disponent-direktörsbsfattningen, nu inför bolaget sökte ådagalägga bans opälitlighet — med erkännande dock af hans stora energi — under det att han med lika stor styrka ådagalade de nämnda styrelseledamöternas oskicklighet och brist på energi. Under denna ytterst obehagliga vidräkaing, hvilken upptog största tideu af de nio timmar, som stämman fortgick, (från 11 tilll 3, från 6 till 11) bebandlades säledes ämnen, hvilka lägo utanför dagordningen. G Minsta tiden användes på utredningen at de tra punkterna, för hvilka stämman egentligen utlysts. Man fick rörande de omständigheter, som söranledt den i januari månad inträffade atriken vid bolagets kolgrufvör, veta, att de jemförolsevis få i kolbrytning hemmastadda arbetarne, bestått af personer, som för opålivligt upptörande aflägsnats från de andra kolgrutvorna, och att de öfriga icke varit vid detta arbete vana och derföre, såsom förste hofjägmästaren Tornörhjelm upplyste, snart tröttnade vid att arbeta under jorden, när de ofvan jord ansågo sig kunna erhålla lika god förtjonst. Kapten Lundborg hade derföre enträget anhållit om styrelsens samtycke till anskaffande af 50 kolarbetare från Eogland, men styrelsen hade onödigt länge uppskjutit med den åtgärden. Nu uppstod med anledning häraf en liflig debatt om ändamålsenligheten af att anskaffa engelska arbetare, som fordrade högre betalning, men lemnads större arbetsprodukt, eller att gifva svenska arbetare lika hög aflöning, fastän de pr dag bröto mindre qvantum kol. Hr Lundborg ansåg, att, då en svensk arbetare icke i medeltal bröt mer än 5 å 7 tuanor kol, låg det i bolagets introsse att erhålla engelska arbetare, com genast kunde bryta 12 å 15 t:r, och att till dessa kundo en högre arbetslön gifvas, då hufvudsaken för bolaget var att få en större qvantitet kol till försäljning, än en mindre, fastän den i brytning kostade mindre. Till slut antogs en resolution, föreslagen af grefve Henning Taube, 4905 röster mot 1560, Åatt stämman uttalade den önskan, att vid grufarbetet den princip måtte töljas, att svenska och engelska arbetare aflönas efter enahanda ackord, dock öppet lemnadt tör styrelsen att utfästa särskilda premier för särskilda arbetare. Det är likväl påtagligt, att en så formulerad resolution ej bebölts och att den kan medföra sörvecklingar, om den strikto skall följas. Sedan ordades, under hela aftonsammanträdet, om sättet att tillgodogöra de rika tillgångar af eldfast lera, som bolaget eger. Dermed bereddes kapt. Lundborg tillfälle att påstå, det styrelsens majoritst alls icke med den energi, Bom han påyrkat, bedritvit anläggningen af ett stort tegelverk efter engelek metod, utan föredragit ett sådant efter tysk metod, att i allt sall hela företagets utförande onödigtvis försenats och ännn icke på länge kunde komma till stånd. Styrelseledamöterna åter tillvitade kapten Lundborg, att, likasom hans uppgifter rörande grufvornas anläggningskostnad icke varit tillförlitliga, uppgifterna rörande kostnaderna för tegelverket äfven ansågos otillförlitliga — och så riktade de etridande mot hvarandra de mest grava beskyllvingar, omfattande äfven andra detaljer i förvaltningen. ÅAumärkningsvärdt i detta fall var bland annat, att, då hr Lundborg tillvitades, att arbetarebostäderna ej blott blifvit dyrare, än som baräknats, utan äfven vårdslöst uppförts, så ådagelade ban — och i detta fall obeH i —— — äntq —— AA ns — ——lLeLlLLLL1LDsdddddL1l1ldLdddddllL1Ldded Tr KS AE NR ret SA Ne ON RÖRAN OR