vål ofvannämnde rock samt äfven under loppe lidet och detta år en massa rockoch byxtyger, uppgående till värde at flera hundrade kronor. Den 28 sistl. febr. hade han dessutom varit sänd att till en hör i staden boende person bära en fördigsydd rock och i stället att fullgöra detta uppdrag hade ban pantsatt densamma. Allt hvad han sålunda tillgripit hade han derefter medtagit till hemmet och öfverlemnat till modren, som sedermera verkställt beläningarne och behållit de dervid erhållna penningarne, utom en mindre del, som sonen fått för egen räkning. Icke allenast allmänna pantläneinrättningen, utan äfven nöstan alla härstädes varande pantlänare och pantlånerskors namn figurerade i förteckningen på de såIunda belånade effekterna. Hustru Berglöf hade äfvenledes belånat nästan alla de som qvitto emottagua pantsedlarne. Hustru Berglöf vidgick äfven vid detta förhör, att hon af sonen Richard emottagit samtlige ofvan omförmälde persedlarne, hvilka hon pantsatt, samt att hon haft vetskap om att berörde persedlar tillhörde firman Silvander Weidig, enär Richard omtalat för henne att han tillgripit dem i butiken. Siutligen vidgick hon äfven att bon visserligen behållit större delen af de vid pantsättningen bekomna penningarne, belöpande sig till omkr. 117 kronor, men dock gikrit sonen några mindre belopp. Vid gårdagens polisförhör infördes Berglöf iklädd fångdrägt och erkönde ånyo sanningen af sitt förra meddelande. Han sade äfven att han från början af modern blifvit uppmanad att stjäla, för att dymedelst lindra den nöd som skulle råda i hemmet. Äfven hade hon senare uppmuntrat honom och icke på ringaste sätt sökt hindra hans upprepade tilltag. Modren erkände äfven detta under rörelse, hvaraf dock ingenting förmärktes hos sonen. En del at det stulna, som blifvit hos pantlånare återfunnet, är redan återlöst af hr Silvander, men en del lär redan vara försåldt på offentlig auktion eller på enskild väg afyttradt. Målet remitterades till rådhusrätten och återförpassades mor och son till cellfängelset. Oförsigtighet vid bergsprängning. IA dag i veckan var byggmästaren J. Dahn och rdngaren Carl Aug. Lundqvist inkallade till ammaren, att ansvara för att de utan tillstånd förrättat bergsprängning å Löndalaängen och detta på ett så vårdslöst sätt och utan ändamålsenlig betäckning, att en mångd större stenar kastats långa gträckor samt kunnat förorsaka stora olyckor. Lyckligtvis inskränkte sig faran denna gång till en mängd tegelpannor, hvilka sönderslogos å åtskilliga bygnader Å Piloch Husargatorna. För vittnens inkallande uppsköts målet och förbjöds Lundqvist att under tidej vil 50 kronors vite att befatta sig med bergSprängning. Mitt andra jag. Med torparen Audreas Johnsson från Utby Norgård i Ahle härad, hvilken blifvit anhällen för vårdslös körning d. 4 maj, men nekat, under förevänning att kamraten kört, som var så faseligt lik honom, att polisen tagit felt fortsattes målet i tisdags. Då vittnen dock intygade att Andreas både före och efter eit grundligt besök å en krog i Redbergslid sjelf kört, tycktes han tappa kuraget till vidare nekande och dömdes derpå föl öfverdådig framfart till 10 kronors böter. Kamrater lärer emellertid haft något slägttycke med Andreas hvilket dref denne att med denna sin osanning sökt slingra sig ifrån affären.