Göteborgsposten – 16 maj 1874, sida 1

Samma afton kunde vår uppfinningsrike resande sända femtio beställningar till Bordeaux! Man känner att qvinnan i många hänseenden är böjd för ytterligheter. Så eynes ej minst vara fallet, då bon uppträder som — socialist. Vi sluta härtill af en beskrifning på ett socialistiskt föredrag, som nyligen i Åarhuus hölls af en viss Åfröken Wolff-. Härom yttras nemligen följande: Salen var alldeles öfverfyld och trängseln då och då nästan outhärdlig. Den ton, hvari fröken denna gång höll sina uttalanden var emellertid, förmodligen Åpå anmodan, betydligt nedstämd och föredraget förlorade derigenom något af det pikanta, som utmärkte hennes första uppträdande. Isynnerbet gälde detta utvecklingen af programmets första punkt: Qvinnan från vaggan till grafven, som i trots af dess lockande titel gjorde ett temligen matt intryck. Det var endast då fröken kom in på den delikata situationen: de af Ystorborgarne eftersökta tjensteflickorna, hon uppnådde sin förra höga ständunkt. Teologerna tyckas i allmänhet ha varit fröen nagel i ögat; af alla de vedervärdigheter, som kunde träffa tjensteflickorna, var, efter hennes förmenande, den värsta, att nödgas konditionera i ett hus, der det bodde studenter, som läste till prest. Derför vare tidens lösen: qvinnans emancipation; qvinnorna betackade sig tör att stå uader sina mäns och bröders, för att nu icke tala om Åstorborgarnes förmynderskap; nej, valrätt ville de ha, så att de kunde skicka sina medsystrar in i riksdagen, hvilka uteslutande kunde anordna allt, som kan; hänföras till begreppet fruntimmersangelägenheter. Den andra punkten: ede otrogna presterna, gaf fröken anledning att hålla en straffpredikan mot presterskapet: man trodde kanske, att presterna följde apostelen Paulff läror i tro och gerningar — jo vackert, bort skugga och låt solen skina! De bekymrade sig måhända om enkor och faderlösa? Ja, nog kände hon en prest, som onekligen besökt en enka, men då han kom in till henne, var det endast för att kasta sig omkring hennes hals. I fall det blefve fråga om, att fröken skulle konfirmeras om igen, skulle hon obetingadt svara nej i stället för ja; bibeln satte hon ingen lit till och moralen af det hela kunde i korthet sammanfattas sålunda: ju större kältring man är, desto lättare : kommer msn fram här i verlden-. Då fröken efter denna nätta harang belsades med lifliga bandklappningar och utropet från en ebegeistrei åhörare af: Det är rena sanningenk, fann hon sig föranlåten till att ge ett nummer på köpet, hvilket hon kallade: De små tjufvarne hänger man, men de stora låter man gå. Om inom en embetsmannafamilj någon gjorde sig saker till brott emot lagen, föranstaltades genast offentliga insamlingar till förmån för familjen; kontanter i tusental flöto in, symaskiner o. dyl. anskaffades; stjäl deremot en arbetares barn, får det fem och tjuge, icke i riksdaler utan på ryggen! Sådan är rättvisan här i verlden! Derföre. ville fröken till slut inprenta hos arbetarne följande gyllerc regel: Skall du nödvändigt stjäla, så stjäl för allt i verlden mycket och i stort, inte småse cer: resultatet blir i alla fall detsamma!O fröken Wolff! Hyarföre är ni icke här, att vi finge tillropa er: ulier taceat in coclesa eller på svenska ut:ryckt: Töst hon! ÄÅlven i Sölvesborg väntar man sig ett konungabesök. Stadens: tidning kungör detta på följande egendomliga sätt: Elt kungligt besök i Sölvesborg hafva vi snart nog att vänta, enär konung Oscar meddelat sig skola i medio af nästa månad komma hit ned, för att inviga vår nya jernbana. Karlshamnsbanan lärer vid samma tidpunkt blifva öppnad under kungligt hägn-, och från den högtiden reser konungen hit, för att här intaga frukost, derefter vidtaga den högtidliga handlingen och sedan resa till Kristianstad. — Som vi(!) ha kreatursmote här den 17 juni och man väntar konungens ankomst antingen denna dag eller dagen derpå, lärer magistraten hafva till Länsstyrelsen afgifvit förslag om mötets uppskjutande till d. 27:de. Längre fram torde vi få meddela närmare underrättelser om det höga besöket. Circus Låonard har gjort stor lycka, hr Waldemar Dahllöf har fått ett nytt skåp med ypperliga porträtt uthängdt på hr Klings bus vid Södra Hamngatao, N:r 5 af N. J. Gumperts Bokhandelstidning har skådat dagen, se der nyheter, hvilka vi nu endast i förbigående hinna att påpeka. Ett sällskap passerade förbi det s. k. Gubbhuset i Stockholm, på hvars fronton läses: Asyl för ålderstigns borgersmänk. I sällskapet befann eig en bekant, glad skämtare. Just som man var midt för huset vände sig denne till sin granne och utbrast: Här kommer du att bo på gamla dar, Nicke!— Åi, berre Gud, beklagade genast ett ömsint sruntimmer bland de närvarande, hvarföre eå det: Jo, si Nicke har gått i borgen för mej!