Göteborgsposten – 15 maj 1874, sida 1

Far och Son. Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. trån Engelskan). I I Det var omöjligt att beäraga henne i fråga om hennes mens identitet, så mycket förstod Lowder nu. Eu kärlek sådan som hennes läte ej bedraga sig. Hon hade eldrig sett Guy Tressilien och kunde ej veta, huru lik han i yttre måtto var sin falske väa. Hvad var att göra? Han beslutade att hellre dö än uppgifva sin förmögenhet, sin ställning — och Blanche. Äfven i denna stund, då hindret mellan honom och sir Arthurs myndling reste sig upp, som en oöfserstiglig klippmur, vågade han tänka på den oskyldiga Blanche! Han blickade ner i Hester Lowders ansigte. Det var ett enkelt, hederligt, ömt ansigte — ej skönt, men behagligt och änt formadt. Hennes låga panna beskuggades af brunt hår; hennes blå ögon, i och för sig ej sköna men strålande af hennes trofasta och rena själs skönhet, hode ett uttryck af öm oro, och alla hennes drag uttryckte för öfrigt den ömma, deltagande, sannt qvinnliga kärlek hon hyste för ein trolöse man. I frots af den harm han: kände, blef Lowder rörd. Hen bade ej föreställt sig, att hon älskade honom så högt. Och i detta ögonblick började han tänka på, huru bon skulle kunna göra sig fri från henne utan uppseende eller skandal, utan att erkänna sitt låga bedrägeri och sin falska ställning och utan att vidare väcka sir Arthur Tressilians misstankar om, att allt ej stod rätt till. ) Forts fre N:o 108.