Göteborgsposten – 12 maj 1874, sida 2

stötande rum. Sctibe arbetade flitigt och gick först om aftuarne ned, der ban fann ett förträffligt bad och ett det bjertligaste emottagande. Men han kände eig besvärad ötver en sak — sin väns indiskreta sätt. Om händelsevis steken var vidbränd eller grönsakerna för salta, kunde vännen utropa: Det är askyvärdt! Tag ut den här rätten!Scribe, som var högligen förlägen, sänkte näsan ned otver sin tallrik, gaf sin vän en spark under bordet för att få honom att tiga och sade efter middagens slut i lifligt förebrående ton till honom: Man yttrar sig icke på det sättet till sina vänner. Det gör detsamma; de äro förtjusta i U Du beter dig alldeles som om du vore på ett värdshus. Nå, de voro också verkligen på eit värdshus, i en pension hos ett borgarfolk, der vännen betalte för Scribe; der han födde, värmde och hyste honom för att förmå honom att arbeta, och ban arbetade samt återkom snart till Paris med några pjeser, som gjorde lycka. En af Scribes medarbetare, den sjelf ypperlige skriftställaren Ernest Legonvå berättar, säsom bevis på den lätthet hvarmed Scribe gjorde uppränningarne till sina pjeser, bl. a.: Vet ni, huru han kommit på idn till sin vackraste dikt? Han var sysselsatt med att skrifva en komedi; hans blickar föllo händelsevis på en vacker illustrerad upplaga af Nya Testamentet, den sida som handlar om bröllopet i Cana. Vid Jesu ord till sin moder: Cvinna, hvad har jag för gemensamt med dig? stannar Seribe, omdanar i sin inbillning Jesu person och säger till sig ejelf: -Det skulle vara skönt att skildra en man, som drifves att nedtysta alla sina naturliga känslor, för att uppfylla hvad han anser för sin sändning i verlden, i det han offrar sin sonliga pligt för sin Gudaroll! Hvilken förträfflig personlighet för Talma! Tyvärr var Talma död; men lyckligtvis lefde Meyerbeer, och Seribe skref — Profeten. En annan anekdot, hvilken, på samma gång den visar Seribes syndighet, äfven vitnar till förmån sör hans goda hjerta, omtalar jemväl Legouvå: Scribe tillbragte en höst på landet hos några vänner. Man tillbragte aftnarne med att läsa engelska romaner. Föreläserskan var en fattig guvernant, som en dag under uppehåll i läsningen utbraet med en suck: -Ack, om jag någonsin kunde få se min dröm förverkligad! -Ack hvad är då er dröm, min fröken ? ÅÅtt en dag, inom en ej allt för lång tid, ha 1200 livres i ränta, hvilka skulle förskaffa mig oberoende och lugn. En afton någon tid derefter sade Seribe, efter sista kapitlet i en ganska obetydlig roman, helt plöteligt till guvernanten: Vet ni hvad, min fröken, det är ett ganeka vackert ämne för en enaktskomedi: det är ni, som lemnat det, vill ni, att vi skola göra pjesen i kompani? Naturligtvis mottog hon anbudet. Tre dagar derefter kom Bcribe ned i salongen med den färdiga komedien, och tre månader senare stod första föreställningen af densamma annonserad. Seribe begaf sig på morgonen denna dag till sin dramatiske agent. Man spelar i dag en pjes af mig, till hvilken jag har en medarbeterska, sade han till honom. Skall pjesen lyckas? Jag vet det icke; men hvad jag vet, det är att denna komedi måste inbringa min medarbeterska 1200 fres om året för hela hennes lifstid: laga så, att detta tår ett helt naturligt utseende. Lifvad af denna framgång, fann guvernanten i de engelska romanerna oupphörligt ämnen till nya komedier och meddelade dem åt Soribe, som leende tillbakavisade anbuden. Något harmsen häröfver, kunde medarbeterskan en gång, då man berömde Scribe, säga: Åhja, det är en förträfflig ung man. Men han är litet otacksam, ty vi ha tillsammans skrifvit en mycket god pjes, som inbringar oss hvardera 1200 fros om året, men nu vill han inte skrifva flera sådana med mig. Ytterligare en dylik särdeles betecknande och roande anekdot berättar Legouvå: En dag kommer en af hans literära med. bröder till honom för att rådfråga honom rö rande en mycket tragisk drama i fem akter afsedd att uppföras på Porte-S:t-Martin-teatern Scribe vägrade aldrig någon sina råd elle: sin oegennyttiga hjelp. Läsningen börjar. Ef ter första akten sade författaren: Nå, hvad är er mening? -Fortsätt, min vän, fortsätt, svarar Seribe något tankspridd. Till andra akten. Läsningen sortsättes; ju längre pjesein skred fram, desto hemskare blef den, och ji bemskare den blef, desto gladare blef Seribe ansigte. Något förundrad öfver detta slag framgång, som han icke väntade sig, börja den stackars författaren stamma och förvirras tills Scribe med ett gapskratt utbrister: Ah, man kan rent af skratta sig til döds! Rog, herr Scribe, nog! sade författare stött; jag ser allt, att min pjes är dålig. Hvad för slag, dålig? Säg snarare för AE SPE A DUB-5. e DADADAOSEAA