Göteborgsposten – 12 maj 1874, sida 2

Teater. Ett glas vatten. Komedi i sem akter s Eugene Scribe. Det fina, qussi-historieka intrigstycket Ett glas vattenk, som upptagits på härvarande cen under hr Fredriksons gästspel hos oss, åminner oss åter om, huru magert det dranatiska skriftställarskapet varit under sista ren och haru föga det förstått att gifva evig mgdom åt sina skapelser. Nutidens scenieka Ister äro nästan idel dagsländor, hvilka födas ned den tända ramplågan och dö med henne, shuru tecken visa sig till ett bättre, hvilka möjligen skola taga sin rätta utveckling, då le djupa rörelser, som för närvarande jäsa inom såväl det politiska och religiösa eom det eocisla lifvet, hunnit att i någon mån stadga sig. Det dramatiska skriftställarskapet är öfvervägande praktiskt. Det har ej terräng för sig, der ideerna bryta sig i ett oredigt kaos emot hvarandra. Det måste ha en fast enhet i mångsaldon, en tråd i labyrinten, för att kunna skapa något eller några af dessa laster, hvilka på samma gång äro uttrycket för sin tids stämning, som de uppbära det allmänt giltiga, återspegla det eviga i de vanskliga tingen, det sanna, sköna och goda. Men redan nu framträda konturerna till vår tids stora iderörelser ganska tydliga och bestämda, och likasom deras ja äro föremål för novellens och romanens behandling, så skola de väl äfven, vi hoppas och vi vänta det, snart upptagas på allvar och förarbetas på scenen, hvilken sålunda ekall åter kunna bli rum för annat än de mer eller mindre lyckade, hvarandra temligen lika teckningar ur äktenekapsbrotten, hvilka utgöra den nuvarande franska dramatikens hufvudsakliga innehåll, Den bildade allmänheten känner naturligtvis till ÅEtt glas vatten, i hvilket Scribe kanske mer än i något annat af sina verk visar, hvilken uppflinningsrikhet, hvilken praktisk och skarp blick, hvilken säker intuition, han egde, egenskaperj hvilka göra, att många af hans stycken — och han har skrifvit ej mindre än 400 dramatiska verk samt med de mest olikartade arbeten underhållit ända till fem af de främsta teatrarne i Paris — ännu bibehålla sig på scenen och alltid skola der intaga ett akiningsvärdt rum. Man måste förvånas öfver en sådan produktivitet, förenad oftast med en utomordentlig finhet och säkerhet i ämnets behandling. Och likväl hade åfven han i början sina svårigheter att öfvervinna. Redan tidigt yppade sig hans anlag sör det dramatiska författarskapet. Han var knappast myndig då han debuterade på denna bana, och hans debut utgjordes af fjorton chutes: hans första fjorton pjeser föllo igenom. Den dag, då hans fjortonde gått de tretton föregåendes väg, utbrast han i sin förtviflan, vänd till sin dåvarande medarbetare, Germain Delavigne: Hvilket yrke! jag lemnar det! Och sedan vi utarbetat de fyra eller fem planer, vi uppgjort tillsamman, skrifver jag inte mera! Blott fyra, sem stycken till — och sedan förbi! Det är ju betecknande. Emellertid hade Scribe en vän, som anade hvad det kunde bli af honom och derför dref honom alltjemt framåt. Du skall komma fram! aade han till honom. Du skall en dag förråda lika stor talang som Barre, Radet och Dessontaines!-Hvad det är orimligt att öfverdrisva på det sättet! genmälte Seribe. Jag svarar derför, återtog den andre; det fattas dig blott tvenne eaker: ihärdighet i arbetet och ensamhet. Nåväl, jag tar dig med mig! Jag har ett par mil från Paris några goda vänner, hvilka bebo en vacker landtgård ; jag för dig dit! -pu för mig dit! du för mig dit! men jag känner ju inte dessa vänner ;e Jag känner dem, och det är tillräckligt Vi slå oss ned der för fyra månader, och höst kommer du tillbaka till Paris med fyrs eller fem utmärkta pjeser. Sagdt och gjordt! de resa och äro föl jande dag inlogerade i tvenne intill hvarandr: