Göteborgsposten – 12 maj 1874, sida 1

Hon tog upp ur sin ficka det bref Jasper Lowder — hennes man: — hade : skrifvit till henne från Marseille. Sir Arthur såg på det. Det var hans sons stil, såsom han trodde. Han vek upp och läste det. Hans ansigte var mycket blekt, då han slutade genomläsningen af brefvet och såg på den unga qvinnan. Detta bref, undertecknadt med Guy Tressilians namn, gjorde hans förmodade son skyldig till en lögn! Han ryste, då han läste den utförliga historien om Jasper Lowders död genom drunkning, erinrande sig att hans förmodade son sagt honom, att den skadade mannen lefde. Här var någon hemlighet, som han ej kunde utforska. — Kanhända Guy skref, att er man var död i tanka att derigenom bespara er ett än hårdare slag, sade han. — Det torde vara händelsen, sade Hester Lowder, men jag skulle ha uthärdat sanningen bättre. Mr Tressilian var mycket god. Han skickade mig hundra pund, som jag skall spara åt min stackars faderlöse gosse! Kan ni säga mig, sir Arthur, hvar jag skall finna min stackars man? S — Ja han är hos en fiskare vid namn Vicini nära Cape di Gallo och ej långt från Palermo, har min son sagt mig, svarade sir Arthur, : Hester Lowder tog upp sin portmonnä, hvari lågo instuckna några blad rent papper, och hvari äfven sanns en blyertspenna. Hon skref upp den adress sir Arthur gifvit henne och reste sig derefter. — Jag, tackar er, sir Arthur, för ert vänliga deltagande och mest af allt för den underrättelse ni gifvit mig. Min man lefver. Hurudant hans tillstånd än må vara, så tillhör det mig och ej en främmande qvinna att vårda honom och vaka öfver honom. Jag skell resa till honom med första lägenhet. — Ni far väl ej så snart? frågade sir Arthur. Tillåt mig att bjuda er någon förfriskning. — Tack, sir Arthur, men jag kan ej förtära något.