Göteborgsposten – 12 maj 1874, sida 1

eldar, då jag försäkrar, att dessa frågor uttömmande, och några af dem äfven uttröttande, behendlades. Men deremot förmodar jag, att frågan, huru riksdagens förhandlingar på ett mera ändamålsenligt sätt, än nu är förhållandet, skola kuona offentliggöras, är af mera allmänt intresse. Om riksdagens tryckta protokoller tager allmänheten så ringa kännedom, att af dem säljas blott ett ringa antal exemplar, hvartill orsaken är, att de så ytterst långsamt utgifvas. För det politiska lifvets friskhet och kraft är det likväl ett oundgängligt vilkor, att en nära vexelverkan eger rum mellan represontationen och folket, Icke ens de större hufvudstadstidningarne förmå numera att meddela fullständiga referat af rikedagsförhandlingarne — icke derföre att dessa nu äro vidIyftigare än förr, då riksdagarne vanligen fortgingo 1 2 år och då hvarje ärende måste behandlas på fyra särskilda rum af de fyra riksstånden — utan förmodligen derföre, att tillfredsställandet af allmänhetens behof af annonsläsning tager så stor del af tidningarnes utrymme i anspråk. Det är sannolikt, att em kamrarnes diskussioner skyndsamt uppsattes, trycktes och blefvo för allmänheten tillgängliga, de skulle blifva allmännare lästa, än förhällandet nu är. Men huru åstadkomma en ändamålsenligare anordning i nämda hänseende? Att den kan åstadkommas och väl verkställas, är fullständigt ådagalagdt både i Danmark och Norge, hvilka länders representanter ingalunda stå efter våra i meddelsamhet, men der förhandlingarne ändå skyndsamt blifva uppsatta och tryckta, hvarigenom ock tidningarne i Köpenhamn och Kristiania, till följe af konkurrensen med det officiella förhasdlingstrycket, till det yttersta måste anstränga sig för att lika skyndsamt, till och med skyndsammare, kunna referera förhandlingarne. Såväl f. statsrådet Carlson som justitieombudsmannen Fröman har i motionsväg vid denna riksdag påyrkat, att riksdagsförhandlingarno skyndsammare måtte blifva offentliggjorda, och båda hafva anvisat, hr Fröman sullständigast, huru dervid borde förfaras, den senare grundande sitt förslag på de anordningar, som äro införda i Norges storthing och Danmarka riksdag. Men en omständighet — egendomlig inom vår representation — lägger hinder i vägen för den ändamålsenliga anordningen. Hos oss finnes något, som kallas justeringsrätton: den är i grundlagen medgifven och består deri, alt hvarje representant, som yttratisig, är berättigad att, sedan hans yttrande blifvit skriftligen uppfattadt, genomläsa det, ändra hvad han vill, stryka ut, hvad der förekommer och som han icke vill hafva tryckt, ja han kan till och med införa och tillskrifva det, som han ernade säga, men som han glömde meddela, då han hade ordet. Ån mera, han kan, genom att icke återställa det honom till justering meddelade anförandet, undertrycka detsamma — ett oskick, hvarom de tryckta protokollen från föregående riksdagar lemna talrika vittnesbörd. Men äfven om justeringsrätten endast så utöfvas, som den bör, och inskränkes till att hvarje talare tillser, att hans åsigter och ytranden blifvit riktigt uppfattade af protokollisten, så medför likväl en sådan granskning en fördröjd tryckning af protokollen. : Om nu samtlige representanterna, för att påskynda den, vidtoge samma åtgärd, som statsrådet Bergström begsgnar, hvilken i båda kamrarne förklarat, att han icke justerar sina anföranden, så vunnes derigenom icke blott tid, utan äfven den fördelen, att notarierna egnade största möjliga omsorg åt uppsättningen af förhandlingarne och sannolikt äfven att hvarja talare, som uppträdde, mera bomödade sig om att genom; en klar och tydlig framställning af det, han ville anföra, underlätta notariernas mödosamma arbete. Om den åsyltade ändamålsenligare protokollsföringen skall kunna åstadkommas, sordras dock oafvisligt, att ett större antal skickliga protokollister finnes och att de med fastaro band, än nu äro gällande, fästas vid riksdagen, att de i mån af behof rekryteras och att de stå under ledningen af en chef, som äfven är vid riksdagen anställd, icke blott under riksdagens samvaro, utan för längre tid. Till denna chef eller, om för hvardera kammarens protokollsförande notarier en särskild chef vore beböflig, till två chefer borde anförtros att med ledningen af de stenografiskt uppsatta anförandena åstadkomma en sammanfattning af förhandlingarne, hvilken skyndsamt till trycket befordrades, antingen i formen af tidning eller i mindre häften. Första kammaron godkände dess tillfälliga utskotts förslag att åt kanslideputerade an— DARE — —