Göteborgsposten – 11 maj 1874, sida 2

tersson. — Från Utlandet. Times meddelar ifrån en telegrafkorresp. följande upplysningar angående de fientliga armåernas närvarande ställning på krigsteatern i Norra Spanien: Regeringens nordarmå håller Balmaseda, Algorta, Vezcaga, Bilbao, Portugalete och venstra Nervionsstranden besatta. Carlisthären, som utgjort 37 bataljoner, omfattar nu endast 31, emedan tre navarresiska bataljoner redan skingrats till sina hem och tre Guipuzcoabataljoner afsändta för att öka den styrka, som vaktar vapenfabrikerna. Carlisthären håller högra Nervionestranden samt terrängen i Bil: baos närhet besatta. Fem bataljoner stå i Ordana under befäl af Velazeo. Don Carlos är i Durango och marquis de Valdespina i Landezera. Carlisterna påstå, att fienden ej fråntagit dem ett enda gevär. Det talas om förräderi från några carlistchefers sida, och man påstår, att fyra brigadierer häktats på general Elios betallning. Det berättas jemväl, att Velozeo icke skall behålla sitt befäl. Fortydligandet af dessa rykten om förräderi ligger i följande carlistframställning öfver nederlaget, daterad carlisthögqvarteret Durango d. 3 maj, således dagen efter Bilbaos undsättande: Höjderna Las Munecas, hvilka bildade den första nyckeln till carlisternas törsvarslinie, försvarades otillräckligt af endast några så kompanier. Carlistanföraren Velazco fick befallning att förstärka denna ställning med syra bataljoner, men uteblef. När derför regeringsgenoralen Eehague anföll dem med 12, OO0 man och 16 kanoner, kunde dess försvarare icke hålla stånd omot honom. General Echagues angrepp på Galdames under vatten d. 30 april lyckades af liknande anledniag. Emedan carlistlinion var alltför mycket utsträckt, afskars den sålunda i tvenne hälfter, och eftersom den högra flygeln i San Pedro de Abanto hotades i rin rygg, drog den sig tillbaka på morgonen d. 16 d:s utan någon förlust öfver Castrejanabron, dit general Elio äfven anlände med venstra flygeln. Planen att bilda en ny försvarslinie likasom år 1836 uppgafs, på grund af den stora skottvidden hos regeringsartilleriets kruppska kanoner, och carlistcheferna beslöto derför, efter att hafva hållit tvenne krigsråd, att omedelbart uppgifva belägringen af Bilbao. Intåget i Bilbao skildras sålunda i ett telegram till Times af tisdagen från eu dess Lepeciele korrespondent : Regeringstruppernas intåg var ett särdeles vackert skådespel. Innevånarne strömmade ut i sina bästa kläder för att bjuda sina befriare ett entusiastiskt välkommen. Kanonerna saluterade, kyrkklockorna ringde, flaggor af alla färger och nationala standar svajade; balkongerna voro klädda med mattor af rikt kläde eller spetsar, tillochmed de mindre bemedlade bidrogo med någon prydnad till förherligande af den glada tilldragelsen. Marskalk Concha samt borgmästaren och magistraten togo plats utanför teatern för att se trupperna tåga förbi genom de förnämeta gatorna under starka vivas och svängningar med hattarne från alla håll, medan de på balkongerna tätt packade damerna viftade med näsdukarne samt kastade blommor och kransar ned på segrarne. Från några balkonger kastades cigarrer och cigaretter ned till manskapet. Trupperna tågade förbi med god hållning, smutsiga och nedstänkta, men likväl i godt stånd, då man betänker de forcerade marscher och starka strider under knappa rationer, som de haft att utstå på sista dagarne. Carabineros och borgargarden, bådadera goda trupper hvilka under fälttåget gjort förträfflig tjenst, emottogos med synnerlig hänförelse. Soldaterna besvarade ropen: Lefve Concha ! med rop af: Lefve Bilbao! Endast få rop af politiek betydelse hördes. I natt illumination med sångoch dans och hurrarop på de offentliga platserna; hvilka voro ända till sent uppfylda med glada menniskomassor. Mänga af innevånarne ee,bleka och utbungrade ut, men de flesta ha lidit mindre, än man kunde väntat, fastän deras försakelser varit stora, Man har visat mig ett rum, der