Göteborgsposten – 9 maj 1874, sida 1

Hät eig i svaromäl på äfven N. Dagl. Alleb. anmärka vid omnämpandet af just--atateministoros svar på grefve Posses inierpellation, att b. exc. icke rättat sig efter. kammarens. arbetsordning; då han inen interpellation, om hvilken kammaron ännu icke fått tillfälle att J uttala sig, huruvida den tillät densammas framställande. Det är sant, att Andra kammarens arbstsordning Kar en 5 (den 21) så lydande: ÅAskar (dagordningen ledamot att få till A SÅIgirar framställa spörsmål, eflemne debsamma åkriftligen uppstäldt och af bestämdt innoböll. Kammaren bosluto, utan föragåenda Sa e Å. huruvida apörsmålet må framställas e le e. I förra händelsen låte talmannon vederdörande rådgifvare otördröjligen af. apöramälel få de. HÄEr Carleson har sålunda verkligen begätt ett sel, då ham, utan latt kammaren tillåtit spörsmälet, inlätik sig i sraromäl. Det bade väl varit hr Carlosens skyldighet att ställa sig denna arbetsordning: till: efterrättelse, men ett förbiseende ak döbsammas föreskrift är väl dock ursäktligt, dä dela samma arbetsordning genom andra stadganden ger konungens rådgifvare en undantagsatällning — hon tillerkänner dem bland annat rättighet att framför kammarens ledamöter lla ordet kuten afasenda på den. ordning, kverj de begärt. del — dels alldeles -sngen : föreskrift rörande intorpellationer förekommer i at betsordningen för den kammare, hr Carleson im representant tillhör. Praxis i Första kamwaron är också, att hvarken talmannen ellar kammaren taga någon befattning med en interpellation, utan får interpellanten sjölf vända sig till den bland konungens rädgifvare, som afses. Som bekant äro för öfrigt s. k. interpellationer för våra grundlagar fallkomligt okända. Det är således endast mot arbetsordningen, som h. exc. felat, men torde väl talmannen då kunna anses minst lika felaktig, då han gaf hohom ordet, innan kammaren Bitt beslut; hvilket ju utan föregående öfverläggning borde omedelbart hafva fattats, Att grefve Posses interpellation framstäldes med iakttagande hans sida af de former, som arbetsordningen föreskrifver, är deremot, alldeles säkert; men om den framstäldes i öfverensstämmelse med grundlagens mening, det blir on annan : fråga. Om grundlagarne ingenting eäga om Linstrpellationor-, eå säga de deremot i 8 90 reg formen:; Under riksdagens. eller dess utskotts öfverläggniogar och pröfning må icke uti något annat fall eller på något annat sätt, än grundlagarne Sokatanihen föreskritva, komma frågor om embetaoch sjenstomäns tilloch afsättande, rogeringsoch domaremakternas beslut, resolutioner och utalag, enskilda wodborgares och korporationers förbällanden eller vorkställigheten af nägon lag, författning eller inrättning-. Vi medgifva på nd, att denna här enknar all omedelbar ning. Men man må. dock icke förbise, den allmänna uppfattning, den grundsats, hvaraf den för ett särskildt fall är ett uttryck. Denna S är nemligen den enda, som på detta område ställer ett skydd gentemot vissa tänkta ingrepp från den andra statsmagtens sida i regeringsmagtens okränkbarhet i fråga om dess beslutande myndighet. Nämde S angifver, hvarom riksdagen icke får ytra sig, annat än på det sätt, grundlagen uttryckligen föreskritver. Nu var visserligen här endast fråga om en rLinterpellation, men man bar sett, att interpellationer framkalla debatter eller diskussion, och; då man väl kunde antaga, att landtmannamajoriteten här stod bakom hr grefven, var detta ett sätt att upptaga en redan af riksdagen afgjord fråga för att, då konuagens nye rådgilvare första gången syntes i kammaren, åt riksdagens beelut gifva ytterligare eftertryck och göra en demonstration på grund af enskilda öfverläggningar; Man kan ockeå tänka sig, att Andra kammarens majoritet skulle på ett eller annat sätt gifvit sin bekräftelse åt grefve Posses uttalanden, om han nu, såsom vid ett föregående tillfälle, kunnat begagna sin rintorpellation för att framkalla en diskussion, och sålunda bade då Andra kammarons majoritet kommit att uttala sig,. kanske icke öfver ett redan fattadt regeringsbeslut eller öfver redan skedd verkställighet af någon lag, författning eller inrättning, men öfver något, hvarom rågeringen, om den icke redan fattat sitt beslut, har att, med pröfvande af en af riksdagen redar uttalad åsigt, omedelbart beslut fatia utan vidare uttalanden från riksdagens eida. Riksdagen har on gång afgjort ärendet för sin del. Sedan: har beslutandet blifvit öfvorlomnadt åt konungen. Det må starkt betviflas, om det är med grundlagens mening öfverensstämmande, att sådan fråga åter må vid riksdagen till diskussion framdragas eller ens till-sådan behandling — s. k. interpellation — som Andra kammarens arbetsordning, ehuru icke under detta namn, vidkännes. Men vi må nu icke vidare ytra oss i denna sak. Hvad som aldrig kan betviflas är, att grefve Posse handlat öfver all höfva taktlöst. och. Loparlamentariskt. Och ett förbiseende af just.-statsministern, eller rättare sagdt talmannen, minskar alls icke tyngden af de förebråelser, den allmänna meningen rigtar mot interpellanten. — Teater. Vid gårdagens till förmån för m:ll Wiborg gifna föreställning hade recettagerskan att glädja sig åt en fullsatt salong, och emottoge den unga lofvande skådespelerskan vid sin entr mad en längre ihållande; applåd och buketter. Seribes ypperliga intrigstycke Eit glas vatten, som uppfördes, gjorde äfven denna gång, att döma af de täta inropvingarne, stormande lycka, hvarjemte den fina handlingen, de med dep största finess anordnade: situationerna och den pikanta dialo