Göteborgsposten – 8 maj 1874, sida 2

skottets förslag borde hafva framkommit i samband med framflyttande af riksdagens sammanträde till d. 1 februari. Afslag å betänkandet yrkades äfven at brr Wallenberg och frih. Sprengtporten, hvilka ansågo att föga iidsbesparing med dess antagande vore att vinna. Bifall yrkades af hrr Bergstedt; Ilallenborg, grefve C. G. Mörner och v. Koch bland annat på den grund, att ett bifall härtill kunde utgöra ett uppslag för regeringen att framkomma mei förslag till förändradt sätt för framläggande af statsregleringspropositionen. Mot ändringen i 8 55, att inskränka motionstiden till sex dagar, anmärktes af hr v. Geijer, att denna förändring gioge i alldeles orätt riktning, då man snarare bort helt och hållet frigifva motionstiden, hvartill R. O:s bestämmelse om vissa motioner redan tenderade. Denna anmärkning bemöttes af hrr Hallenborg och Bergstedt, af hvilka den senare fann ett skäl för antagande af förändringen deruti, att motionen derom framkommit inom Andra kammaren, som med sitt mångdubbla antal motioner mot Första, dock ansåge sex dagar tillräckliga för deras afgifvande. Nägot meningsutbyte uppstod äfven rörande förändringen i 59 5, att på kamrarnes gemensamma beslut behandlingen af en mot slutet af riksdagen inkommen vigtig fråga skulle kunna till påföljande riksdag uppskjutas. Hr v. Gegerfelt framstälde åtskilliga betänkligheter deremot, utan att dock afgifva yrkande, Hr Wallenberg fann mindre lämpligt att i grundlagen införa uppskofsteorien, hvarjemte han erinrade, att denna ändring skulle öka öfverläggningsämnena, och yrkade afslag. För bifall talade i korthet hrr Hallenborg, frih. Sprengtporten, Mannerskantz och Bergstedt. Andra kammarens förhandlingar samma dag börjades med ett af gr. Posse till den nye justitisstateministern stäldt spörsmål. Grefve Posse ville nemligen med anledning af statsrådet Bergströms uttalande i fråga om den af riksdagen indragna lönen för presidenten i kommerskollegium och då det vore af vigt för representationen att veta, i hvad mån regeringens medlemmar för öfrigt dela hr statsrådets uppfattning, bedja om upplysniog, huruvida h. exc. ansåge K. M:t grundlagsenligt berättigad att i strid mot riksdagens beslut disponera öfver det i fråga varande anslaget. H. exc. justitiestatsministern Carleson ansåg icke frågan, i den form och ordning hon blifvitframstäld, kunna eller böra besvaras. Men beträffande sin politiska ståndpunkt ville han uttala den åsigten, att det vore af lika vigt att omsorgsfullt vårda konungens som representationens rättigheter utan rubbning af den grund, som genom den nya riksdagsordningen blifvit lagd. Beträffande de stora frågorna yttrade h. exc. såsom sin åsigt, att indelningsverket väl kunde afskaffas och äfven grundskatterna upphäfvas, för så vidt allmänt väl och gemensamma kraf så fordrade. För öfrigt hade genom den nya riksdagsordningen konungens och riksdagens rättigheter blifvit väl afvagda, och våra samhällsinrättningar vore allt för goda för att utan sorgfällig pröfning bortkastas. Sådan vore hans politiska uppfattning, och efter den tänkte han handla. Grefve Posse tackade för de allmänna satser, som bh. exc. uttalat, men i hufvudfrågan hade h. exc. uttalat, något svar, ehuru tal. väntat, att h. exc. skulle modigt besvara frågan och icke förskanska sig bakom ett blygsamt non possumus. Derpå genmälde bh. exc. hr Carleson, att det icke varit af brist på mod, som han icke besvarat frågan, utan emedan ban ej ansåge lämpligt att under närvarande förbållanden göra det. Derefter föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande n:r 9, punkt. 1, tillstyrkande föreslagna ändringar i SS 32, 33, 34, 37 och 55 R. O, afseende förkortning af tiden för utskottevalen och motionera väckande m. m. För bifall yttrade sig hrr Samuel Jonsson, Jonas Andersson, Lyttkens, Per Nilsson i Espö, Nils Pettersson, Ola Andersson, Huss och Wigardt; hvaremot hrr Sven Nilsson i Österslöf, Hjelm, Törnfelt, Philipsson, grefve Björnstjerna, Sven Hansson, Sjöberg och Ola Jönsson yrkade afslag, emedan de föreslagna förändringarne icke skulle leda till någon verklig tidsvinst och det således icke vore skäl att derför tumma på grundlagen. Återremiss yrkades af hrr Carl Ifvarsson, Ivar Månsson och Hedin, af den. senare i det syftet, att beträffande den äfven föreslagna insändningen af fullmakterna till justitiestatsministern det skulle bestämmas, att de skulle utfärdes in duplo, så att den valde finge den ena, och. den andra insändes till granskning. Vid votering om kontraproposition antogs dertill afslag med 120 röster mot 43, som voro för återremiss, I hufvudvoteringen segrade afslag med 89 röster mot 76, som ville förklara de föreslagna ändringarna hvilande till grundlagsenlig behandling. — ————