Göteborgsposten – 8 maj 1874, sida 2

förtrogen med ert tillnamn. Misstager jag mig, om jag förmodar, att ni är en slägting till den olycklige unge man, som drabbades af ett så rysligt öde på Sicilien? Namnet Lowder är ej vanligt. — Ni har rätt, sir Arthur, då ni tror mig vara en slägting till den stackars Jasper Lowder, sade den unga qvionan i det hon sjönk ner i den närmast stående stolen. Jag är — oh Gud! Jag var — hans hustru! — Hans hustru! upprepade baroneten bestört. — Ja, eir Arthur, sade den stackars unga qvinnan. Och nu är jag bans enka! . Hon vred stum sina händer. ; — Hans enka! upprepade sir Arthur helt förvirrad. Han är således död, den stackare unge mannen! Jag visste ej, att han var gift. — Vi ha varit gifta i två år, sade mrs Lowder, i det hon förgäfves försökte hålla tillbaka sina tårar. Vi gifte oss i utlandet, der jag allt sedan lefvat. Vi arbetade båda hårdt, sir Arthur, i hopp om att lägga ihop litet penningar, hvarmed vi ekulle kunna öppna en egen skola — men nn är allt förbi! Han är död, och jag är utan hopp! Hennes röst qväldes af snyftniogar. — Detta är mycket sällsamt, sade sir Arthur allvarligt. Min son sade mig, att den stackars Lowder ej hade en enda vän i verlden. Och det är lika sorgligt som sällsamt, min bästa mrs Lowder, att vid er ålder li enka! Ni hade varit gift i två år, säger ni? Ja, vära två år, sir Arthur, svarade den unga främlingen. Jasper ärfde litet penningar af sinmormor, då han blef myndig. Hon förestod ett hotell i Brighton. Med dessa penningar for han utomlands. Han kände ej till verlden, och som han hade böjelse för och vana via att lefva godt, smälte hans lilla förmögenhet småningom tillsammans, Första året af sin vistelse utomlands träffade han mig. Jag var helt enkelt Hester Bless, guver