Göteborgsposten – 8 maj 1874, sida 2

Betjenten lemnade rummet, med ett kort i handen. — Damen har brådt om, sir Arthur, sade han. Hon önskar fara tillbaka till Gloucester i ein droska för att komma med ett visst tåg till London. Hon frågade, om ni ej ville taga emot henne. Detta är hennes kort. Han lemnade kortet i sir Arthurs händer och såg på det. Med en fin, darrande stil stod på detsamma skrifvet namnet Mrs Hester Lovderv. — Lowder! upprepade han. Ah, någon slägting till den olycklige unge man, som Guy qvarlemnade på Sicilien! Jag tyckte, att Guy sade, att Jasper Lowder ej hade några slägtingar. Joseph! — Ja, sir Arthur! — Visa damen in i salongen, om ni ej redan gjort det, och säg att jag genast skall infinna mig hos henne. Betjenten uträttade sitt ärende, och sir Arthur följde honom kort derefter. Då baroneten inträdde i den präktiga salongen, reste sig en qvinna upp från en länstol och gick emot sir Arthur, under det dagsljuset från fönstret föll på henne. Hon var en liten spenslig varelse, ungefär tjugoett år gammal, klädd i djupaste sorg. Hennes slöja var tillbakakastad, så att sir Arthur kunde se ett blekt, tunnt, oroligt ensigte, ett par mörka, bedjande ögon och ett uttryck, som genast väckte baronetens sympati. Ofrivilligt räckte han ut sin hend mot henne. Hon framräckte sin egen med en svart handske beklädda hand, under det tårarne stego upp i hennes sorgsna ögon. — Jag är sir Arthur Tressilian, sade baroneten artigt. Min son är någonstädes på godset, men skall vara tillbaka idom en timma eller ett par. Å . — Jag kan ej vänta så länge, sade den unga främlingen i nervös ton. Jag är angelägen om att återvända till London denna aftov, sir Arthur. — Ver god sitt ner, sade sir Arthur vänligt. Jag är men kom snart tillbaka