Göteborgsposten – 4 maj 1874, sida 1

fört. Så väl de sörstsom sistnämnda visste ganska väl, hvarföre han nu uppträdde så foudroyant. Det kan visserligen icke förnekas, att denna obehagliga fråga blifvit på ett be. synnerligt sätt löst; men äfven grefve Posse undvek mycket omsorgsfullt att ens antyda, huru den på ett annat och bättre sätt kunnat lösas, och så, att Norges målsmän godkänt den lösningen. Det är ock troligt, att om grefve Posse, i stället för att tillhöra oppositionen och såsom en af dess förare vara nödgad att göra opposition mot regeringen, sjelf hade suttit i regeringen vid den tid, då ståthållarefrågan afgjordes, så skulle han ganska säkert gillat det sätt, hvarpå afgörandet skedde, och nu försvarat det, under åberopande af, att just detta sätt var det enda möjliga för att få slut på frågan. Lotefrågan hade hr Peter Olsson tagit på sin del. Ingen inom kammaren var dertill mera berättigad. Fästad vid denna fråga med starka band, icke blott aympatiens utan såsom köpman vid Öresund, måste han ogilla, att regeringen genom den bekanta deklarationen gjort slut. på lotskriget i Örosund-, hvarigenom ock den som affär vinstgifvande frilotsningen i Öresund atbrutits till stor harm naturligtvis för dem, som i denna affär voro intresserade. Men då han påstod, att genom den omnämnda deklarationen hela svenska folket blifvit djupt kränkt i sina trioch rättigheter, så är det otvifvelaktigt, att han skar till i växten, och att en ganska betydlig afprutning härvidlag är nödvändig. Huru väl han än hade satt sig in i frågan, så visade sig likväl af de meddelanden, som statsministern, excell. Björnstjerna, lemnade, att hr Olsson af sitt varma intresse för frilotsningen blifvit i flera väsendtliga punkter missledd och äfven, ehuru ganska ursäktligt, förbisett den politiska delen af frågan. Den omständigheten, att Danmark genom deklarationen afsagt sig uteslutande rätt till långlotsning och nu medgitvit sådan, undantagande genom Drogden, åt svenska kronolotsar, ansåg hr P. Olsson icke utgöra någon förmån för Sverige. Detta påstående är likväl ganska besynnerligt, dels emedan, då Öresundslotseillskapet etablerades, det uppgaf sitt ändamål vara, att verkställa långlotsning, och dele emedan erfarenheten redan visat, att de svenska kronolotsarne, till antalet ökade med lotsar, som varit i det enskilda sällskapets tjenst anstälda, hafva god förtjenst medelst långlotening. Men gifvet är, att hvar och en, som ställer sig på den ståndpunkt, som frilotsningasällskapet intog gentemot både de danska och svenska kronolotsarne, måste betrakta deklarationen med ytterst ovänliga ögon och karakterisera den såsom en våldshandling riktad mot det ofta nämnda sällskapets idkade industri. Det var ock ett ganska starkt intresse, som detta sällskap redan vid sin uppkomst represesterade, och om det fått utveckla sin verksamhet skulle det blifvit i hög grad guldförande. Under det att Danmark är förpligtadt ungerhålla och förbättra fyringsväsendet och äfven att hålla kronolotsar, under det att äfven Sverige underhåller både fyrar och kronolotsar i Öresund; under det att både de danska och svenska kronolotsarne äro skyldiga att följa lotstaxan, så hade det ju blifvit en briljant affär, om ett enskildt bolag i samma farvatten fått hålla kronolotsar, hvilka togo sig den rättigheten att välja, hvilka fartyg de ville lotsa, men lemna de mindre djupgående åt kronolutsarne och derjemte att lotea utan allt ansvar. Hvem, som sätter värde på goda inkomster, skulle ej vilja vara intressent i ett sådant sällskap? Hr Olsson uttalade den öfvertygelsen, att deklarationen icke skulle bli långlifvad och att regeringen inom kort måste Återupptaga frågan; dertill fordras likväl först och främst, att någon annan än excell. Björnstjorna öfvertager utrikesstateministersembetet, och vidare att hr Björnstjernas efterträdare, med åsidosättande af alla hittills gällande statsrättsliga bestämmelser, helt obesväradt adopterar hr Olssons åsigter. Det torde dock blifva ytterst svårt, om icke omöjligt, att finna en sådan utrikesminister. Enda utvägen vore att taga honom ur srilotasällskapet, hvilket likväl af andra skäl torde falla sig temligen svårt. Den af -hr Olsson angifna utvägen att i nödfall hänskjuta loteningafrägans lösniog till en skiljedomstol, bildad af de makter, som medverkat till Öresundstraktaten, visade exo. Björnstjorna vara i hög grad besinningalös och politiskt oklok. Om en sådan skiljedomstol påyrkades, skulle icke genast den föreställning uppstå i andra länder, att det vänskapliga förhållandet mellan Sverige och Danmärk vore brutet? Men i traktaten förekommer icke något annat aftal, än om tullafgifterna till Danmark, hvilka blifvit aflösta, och AA— — an. skyge och stolt och blvygsam som I heter nå