Göteborgsposten – 2 maj 1874, sida 1

solsken i blicken och man hörde honom sakta mumla: Tack, tack, det skall jag ba till tobak. Ty mat och dryck, det hade han till döddagar i — fattighuset. I onsdags gick han hädan den gamle, nära åtti år gammal Han dog på den välgörenhetsinrättning, der han tillbragt en lång förd af år. Och ändå var han uppfödd i rikedom, ett af de största husen vid Södra Hamngatan egdes af haus föräldrar. 0, fader, då du stolt betraktar din förstfödde, der han lefnadsglad och yr, nätt och prydligt klädd, tumlar omkring med ystra kamrater, o, moder, då du trycker din efter senaste fashionutstyrda lilla rosenkindade flicka till dina läppar, huru föga kunnen I förutse, hvilket öde som måhända väntar edra älsklingar. Och bäst är ntan tvifvel detta! Eo högtiglighet af ej vanlig art kommer att försiggå i morgon efter gudstjonsten i Örgryte kyrka, till firande af-församlingens högt aktade och värderade klockares, hr S. Holms femti-åriga tjenstejubileum. En resande stod under soupern i Nedre Börssalen och betraktade beundrande den splendida belysningen derstädes: Tio kronor, det var f-n, utbrast han halft omedvetet, — Åh, min bäste herre, inföll en bredvid stående rinsöding, inte spela tiokronor någon roll på Göteborgs börs,