Göteborgsposten – 2 maj 1874, sida 1

egde rum. Vi vilja ej här alltför mycket fästa oss vid detaljerna af illuminationen, de kungligas ankomst, helsningen o. s. v., hvilket allt med behörig noggrannhet blifvit af tidens språkrör offentliggjordt eller för att uttrycka oss mera folklikt redan stått att läsa i blana. En episod vid ankomsten har dock, så vidt vi kunnat märka ej blifvit omnämd; den nemligen då fröken Ingeborg Ekrensvärd åt drottningen öfverlemnado en utomordentligt smakfull blomsterbukett. Item ha hrr berättare hittills kanske nog mycket låtit blända sig af skenet från gasoch kronglas-dekorationer och transparenter för att fästa behörig vigt vid de på sina ställen ytterst smakfulla anordningarne med blommor, ljus och statyetter o. dyl. i enskilda våningar. Vi våga i detta hänseende särskildt påpeka vid Norra Hamngatan brr Carl Andersson, P. Billqvists, och Julius Lindströms (särdeles sista aftonen) hus samt vid den Södra hrr Edv. Magvous, Oscar Andråas, Petter Blidbergs, J. F. Silvanders, Gibsonska huset, apotekare 0. L. Björkboms, (bvarjo pyramid i de båda öfre våningarne om vi ej misstaga oss omfattande 21 och hvar och en af dem i sjelfva apoteket sextifem ljus, summa 619 ljus hvarjo afton), Göteborgs Handelskompanis — man beräknar att i detia i alla våningarno under reparation och följaktligen obebodt ståondo hus, der nätterna om en hedersiman vankade af och an, putsande lågorna liksom genierna i Blanches bekanta lustepel, sammanlagdt åtgått trähundra elfva skålpund ljus — arssonska buset — midtelvåningen särdeles makfallt anordnad — brr J. P. Vallentins, Edv. Dicksons och d:r C. F. Everts hus, Från Skeppsbron n:r I spred gig likaledes ett bländande ljus öfver nejden. ; Vackrast torde belysningen i dess helhet ha framstått konsertaftonen, tisdagen. Bland gasdekorationerna böra framför allt nämnas Skandinaviska Kroditaktiebolagets, hr J. Nillars, försäkringsbolaget ÅSvoas, hr Edv. Levissonas, iksbankens Lånekontors, hrr J. W. Wilsons ch Oscar Dicksons, den sistnämda i vårt tycke, hvad beträffar fin smak och smidiga former, den vackraste bland alla. När så de elektriska solarne började stråla fram från Nya Teaterns tak, när de tusentals lågorna från våningarne och gasdekorationerna utmed kanalerna återköstade sitt sken från den lugna vattenspegeln, vär dånet från folkmasgorna steg mot höjden likt porlandet i en kokande jättegryta, och -folket jadlade, då förridaren med brinnande fackla visade hvar konungaparets väg gick fram, då gammal och ung kände sig genomträngda af denna obeskrifliga känsla, som inga konstlade medel kunna framkalla: aktning för och kärlek till dem, hvilka tvänne folk botrakta som sina öfverhufvud, ländernas fader och modsr i detta ords högsta bemärkelse — då var det knappast underligt att månen hellst sörtretad drog sig tillbaka inom sina guldkantade sänggardiner, derifrån dock utspridande ett magiskt sken, icke det minst förtrollande på den sällsynt sköna taflan. Sjelsva konserten kan betraktas som en af festligbeternas glanspunkter. Samtlige medverkande gjorde aitt bästa med det lyckliga resultat, att den utge tonsättaren deraf helt säkert kände sig lika angenämt berörd, som de höga gästerna och öfrige åhörare. Det utmärkta sätt, hvarpå solopartierna utfördes, bidrog naturligtvis i hög grad till det understundom mäktigt gripande intrycket af det hela. Vi erinra i detta hänseende särskildt om slutet af andra afdelningen, hela den tredje, introduktionen till den fjerde, den pompösa bröllopspolonäsen; samt det målande slutet at balladen. Ej bör heller förglömwas mill Elfrida Andrees delikata utförande af det högligen vigtiga harppartietSalongen och scenen, förändrad till en liksom den förra rikt upplyst konsertsal, erbjödo med sina festligt smyckade åhörare och exekutörer af båda könen den praktfullaste anblick. Anordningarne af det hela, ej minst af det lilla, eleganta kabinettet innanför den kungligalogen, vittnade på det fördelaktigaste om smak och esprit darrangement hos sostkomiterade för konserten, hrr assessor Henrik Westin och Lorentz Lundgren. Den sistnämdes manliga och klangfulla framsägande af d:r Biörklunds vackra prolog gaf redan från början en högtidlig stämning åt den i allo lyckade festen. Avantecenerna, uteslutande förbehållna åt unga damer, liknade korgar med lefvande blommor af rikaste fägrivg och behag. För balen och dess, de höga gästerna och samhället värdiga anordningar är redan utförligt redogjordt. Tilläggas må endast, att servoringen, vid den kungliga taffeln något utmärkt i eitt slag, jemväl vid den allmänna taffeln i Nedre Börssalen gjorde restauratören hr Martin Lindberg all heder. Sedan den vid dylika tillfällen, som det, dessvärre, vill synas nästan oundvikliga företa rusningen väl var öfver, fanns nemligon riklig tillgång både på mat och dryck, allt af yppersta beskaffenhet. Som en egendomlig tillfällighet må antecknas, att en lätt regnekur började falla just då de kungliga anlände till balen, hvarigenom beböfligheten af den somligas skönhetssinne stötande öfvorbygnaden framför stora börstrappan behörigen konstaterades. En gynnsammare väderlek i öfrigt än den som rådde under de tre egentliga festdagarne har man knappast kunnat önska sig. Det var föret på sjorde dagen som, för att tala i ett förflutet tidehvarss sirliga stil, Himblen själfw gjöt Tårar vid Afskidet. D.D. MM ha fom bekant, här -hällit hof och de samhällsmedlemmar, hvilka äran vederfarits att inbjudas, ba ej rog kunnat prisa det höga värdefolkets enkla, vänliga och rättframma sätt. Att gästabuden i rert materielt hänseende varit kungliga behöfver ei nämnas.