Göteborgsposten – 30 april 1874, sida 1

Han hade också verkligen, sin vana likmätigt, nu gått in i köket för att intaga middagen. Den sicilianske kusken låg utsträckt på en bänk på terrassen; med slutna ögon tycktes han vara föga uppmärksam såsom väktare. — Popley! ropade den unga flickan. Popley steg fram ur skuggan från väggen. Den sicilianske kusken öppnade ögonen sömnigt, men slöt dem återigen. Hans hörsel var dock ännu klar. Oila, som förstod att han lyssnade, gjorde några helt vanliga anmärkningar till sin tjenare och lät i ett gynnsamt ögonblick den lilla med silke omvirade papperskulan falla ner i gräset. Ä Kort derefter återvände hon till sitt rum. Popley lät sin näsduk salla, lutade sig ner och tog upp den samt med detsamma äfven den lilla papperskulan, som han stoppade i fickan. Härefter gick han till sin middag. Sedan han intagit den, uppehöll han sig några timmar. på terrassen. Såsom det tycktes ledsen på att gå der af och an, gjorde han en tur bort åt kusten. Då han hunnit tillräckligt långt bort från villan och till en undanskymd plats, tog han ut den hopvirade papperslappen och läste hvad Olla skrifvit på densamma. Sedan ban läst det och omläst det, ref han papperet i små bitar, som han lät fara för vinden. Derefter satte hen sig ner och skref med blyertspenna ett svar på ett litet pappersblad, som han tog upp ur fickop. Detta vek han ihop, lade deruti en liten kisselsten, band silkestråden omkring det hela och vände långsamt tillbaka till villan. Den sicilianske kusken var fortfarande på terrassbänken, men nu högljudt sofvande. Det rakt på hans ansigte fallande solskenet håde; efter hvad det tycktes, ett söfvande iaflytande. Krigger och den store ryska hunden