Göteborgsposten – 30 april 1874, sida 1

mendörkapt. Forsell, samt uppvaktning (drottningen ätföljes under resan af hoffrökon Märta Eketrä i st. för kammarfröken Ebba von Ros9D, som vid afresan från hufvudstaden var opasslig), begåfvo sig kl. 121 1 f. m. i en vid trappan utanför Residenset liggande öfverbygd ångslup öfver elfven till Qvillebäcken der de kungliga vagnarne voro till mötes och hvarifrån färden sedan fortsattes till Hospitalet å Hisingen. Här var hospitalsdirektionen till mötes och DD. MM. besågo under ett par timmars tid inrättningen i dess helhet. Utmed landsvägen till hospitalet hade samlat sig stora skaror af ortens befolkning, som medelst lifliga burrarop och blomsterkastning egnade DD. MM. sin byllning. Drottningen täcktes mottaga och behålla många af de till henne framräckta buketterna. Kl. straxt efter 1 återkommo de kungliga till Residenset med ångslup, och kl. straxt efter 2 2 foro de i sina vagnar till Museum, hvars olika lokaler genomgingos och noga besågos. Sedan den i samma hus belägna tolegrafstationen tagits i ögonsigte begaf sig konungen till fots till artilleriets förråd i kronhuset och drottningen afreste till afsöndringeskolan. Kl. y24 e. m. anlände konungen till Frimuraresamhällets hus, hvarest ordens modlommar voro till stort antal samlade, och behagade H. M:t sjelf föra logen. Etter sammankomstens slut intog H. M:t middag i kungesalen tillsammans med en del ordens medlemmar, af hvilka efter middagens slut ett större antal samlats i pelarsalen för att egna H. M:t en hjertlig hyllning. Tal och skålar samt sång omvexlade, och afsjöngos följande af d:r Biörklund författade verser: Kring vårt tempels tysta sköte Breder friden sina vingar; Lifvets oro hit ej når. Här Dig kärlek går till möte; Konung! i vår sång den klingar, Ur vårt hjertas djup den går. Skönt i diktens verld Du drömde; Allt hvad fådren ädlast handlat Bef till sång i skaldens själ. Och sin dröm ej Kungen glömde! Den till sanning Du förvandlat Uti Brödrafolkens väl. Högt och kungligt är Ditt sinne Allvar är Ditt väsens kärna, Åt Din pligt Du skänkt Ditt lif. Tempelfurste! för oss brinne Ditt exempels klara stjerna! Ljuset på vår vandring blif! Genom lyckan, genom nöden Går dess bana för oss alla — Sorgen ock till kronan når. Hur de vexla lifvets öden, Huru än dess lotter falla, Trogen kärlek dock består. Det är detta helga bandet, Det är dygden, religionen,